1d
Magical Creatures
Spelar som Nova Zelfira, Fast Zam och Kenzie Blue
Posts: 118
|
Monsta
Aug 13, 2015 18:35:37 GMT
Post by 1d on Aug 13, 2015 18:35:37 GMT
Han hade fått bo hos Kebury och Zimbra, vilket även Noel och Lilith verkade göra. Han började förklara varför hans lya hade blivit förstörd.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 18:52:39 GMT
Post by Cashew on Aug 13, 2015 18:52:39 GMT
"Så hemskt", sa Kebury och skakade ogillande på huvudet. "Jag förstår vilka du menar. Jag har måhända inte varit här så länge, men jag har jagats av dem. De är förfärliga." De andra nickade instämmande och hon lade sig tillrätta mellan Zimbra och Zassa. Dotterns kropp var liten och späd, hon vågade inte luta sig med hela sin tyngd mot henne. Som om Zassa skulle gå sönder. Hon log när hon tänkte på vilka bitska ord Zassa skulle yttra om hon kunde läsa hennes tankar.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 19:31:39 GMT
Post by vera on Aug 13, 2015 19:31:39 GMT
När han vaknade hade han lagt huvudet på Liliths sovande rygg. Han skyndade sig att dra bort det, log snett mot en retsamt leende Zam. "Jag har första tjing, du får nöja dig med andra!" Viskade han till Zam. Han fick en låssas trumpen blick tillbaka innan hanen åter sken upp. Bredvid honom kände han Lilith kvickna till, sträcka på sig. När hon gäspande sträckte ut tungan kom den åt hans nos och hon stängde munnen med en generad smäll. Han log och gav henne en snabb slick på nosen innan han malligt såg på Zam. Seger! 1-0 i alla fall. Han vände huvudet mot Lilith och blinkade med ena ögat. Hon log ett svagt morgonleende. "God morgon"
|
|
1d
Magical Creatures
Spelar som Nova Zelfira, Fast Zam och Kenzie Blue
Posts: 118
|
Monsta
Aug 13, 2015 19:51:05 GMT
via mobile
Post by 1d on Aug 13, 2015 19:51:05 GMT
Det verkade som att Noel trodde att Zam ville ha Lilith. Men nejdå, han ville ha Kebury. Det fick han berätta för Noel senare. Han ville ligga brevid Kebury & "mysa" så som Noel och Lilith gjorde. Men Zam hade aldrig varit särskilt bra på att flörta så det skulle nog inte gå, men hon gillade Kebury iallafall.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 19:51:45 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 13, 2015 19:51:45 GMT
Hon sträckte på sig och fann att alla låg huller om buller i lyan. Visst, den var stor, men knappast byggd för sex stycken vargar. På samma gång. Hon klev försiktigt ut, aktade sig för att kliva på de andra och mumlade 'förlåt' om hon råkade göra det ändå. Utanför lyan ställde hon sig mitt i morgonsolens milda strålar och gäspade. Hon log för sig själv och vidrörde platsen på nosen som Noel hade slickat.
|
|
|
Monsta
Aug 14, 2015 6:27:04 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 14, 2015 6:27:04 GMT
Lilith hade stått så en bra stund, insvept i morgontrötta strålar som värmde alldeles lagom, och förundrade sig över att ingen av de andra kommit ut ännu. Som svar på hennes undran tassade Noel ut ur lyan och tog plats bredvid henne. Hon kände sig förlägen vid minnet av slicken förut och undrade om det kanske bara varit en inbillning. Hon kunde fortfarande känna den lätta beröringen av hans tunga mot hennes nos. Det hade ägt rum, om så bara för en kort sekund, men det hade hänt. Hennes hjärta ville sjunga.
|
|
|
Monsta
Aug 14, 2015 6:37:46 GMT
Post by vera on Aug 14, 2015 6:37:46 GMT
Noel sträckte på sig ännu en gång. Det var nästan omöjligt att sträcka på sig i den fullpackade lyan, i alla fall för honom som var avsevärt större än de flesta andra. Han log snett mot Lilith. "Du ser lyckligt ut, sovit gott?" Hon log ännu bredare. Visade en rad vassa tänder. Han vände huvudet mot solen igen, kände den sila varmt genom pälsen.
|
|
|
Monsta
Aug 14, 2015 8:35:59 GMT
Post by Cashew on Aug 14, 2015 8:35:59 GMT
"Så gott det går med alla de där lunsarna ovanpå sig", svarade hon och fick plötsligt fart under tassarna. Hon rusade ifrån en förvirrad Noel, som dock snabbt återfick sansen och störtade efter henne. Hon sicksackade mellan buskagen och vissa gånger, när hon inte hann svänga, rakt igenom dem. Hela tiden med ett brett leende på läpparna.
|
|
|
Monsta
Aug 14, 2015 8:46:26 GMT
Post by vera on Aug 14, 2015 8:46:26 GMT
Han plöjde rätt igenom snåren, knappade in snabbt eftersom att hon gjorde någon typ av slalom-teknik. Han kastade sig framåt med frambenen utsträckta. Han snuddade enkelt hennes baklår och hon ökade farten med ett glatt tjut. Han dundrade efter. Han sprang upp bredvid henne, förbi henne. Nu visade han vägen. Han sprang till ett ställe där de varit förut, tyckte inte att hon skulle få minnas platsen så. När han stannade vid kanten och såg ner på det blåa ljuset hörde han henne tveksamt gå fram till honom. Hon såg sig hela tiden omkring. "De hatar vatten" Sade han innan han ännu en gång grabbade tag i hennes nackskinn och kastade sig ut.
|
|
|
Monsta
Aug 14, 2015 8:52:53 GMT
Post by Cashew on Aug 14, 2015 8:52:53 GMT
Denna gång var skräcken mindre påtaglig och glädjen allt större, eftersom hon visste vad som väntade därnere. Hon föll med ett tjut och vände ansiktet mot Noels, vars päls fladdrade i vinddraget. Hennes ögon var fulla av skratt, gnistrade som tusen stjärnor på en vidsträckt himmel och ännu mer. Det var som om hennes irisar var fyllda av flytande stjärnljus, rent kvicksilver. Det hisnade i magen och hon gav till ett skratt som i mångas öron skulle låtit galet, som om det kom ur en sinnessjuk vargs mun. Men Lilith var vid sina sinnens fulla bruk när hon föll genom luften. För att slutligen bryta vattenytan med ett plask.
|
|
|
Monsta
Aug 14, 2015 18:43:10 GMT
Post by vera on Aug 14, 2015 18:43:10 GMT
Han sköt upp mot ytan och tog ett djupt andetag med ny luft. Han tjöt ett tjut av lycka som ekade mellan de rödaktiga stenväggarna. Liliths skratt studsade tillbaka och han snodde runt för att se på henne. Hon var drypande blöt, men vem var inte det efter ett tjugo meters fall ner i en källa med vatten. Ingen. Han började simma mot kanten, hörde Lilith komma efter. När de kom upp till utsikten var det tomt. Inga desperata, bara berg och kyla. Mystik Mountains var lockande, men skogens värme drog dem småningom neråt igen.
|
|
|
Monsta
Aug 14, 2015 20:17:15 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 14, 2015 20:17:15 GMT
Lilith tassade lugnt bredvid Noel när de drog sig tillbaka från Mystic Mountains gräns och ner mot den kvardröjande hösten i skogen. Hon var fortfarande lite våt i pälsen efter det vilda fallet och vinden från bergen fick dropparna att frysa till iskristaller. "Det är så vackert i skogen om hösten", sa hon halvhögt, till ingen särskild. "Alla färger, den friska luften, ljuden - det är som en färgsprakande tavla alltihop. Jag älskar det." Hon vände sig mot Noel. Ignorerade hjärtat som bultade hårt. "Du då? Vilken årstid tycker du om mest?"
|
|
|
Monsta
Aug 14, 2015 20:41:40 GMT
Post by vera on Aug 14, 2015 20:41:40 GMT
"Det varierar. Jag vet inte vilken årstid som är bäst förens alla har varit. Höst, vår, sommar och vinter. De är bara namn med definitioner. Det som spelar roll är väl ändå innehållet?" Han log. Just nu trodde han att det bästa hade varit sensommaren. När luften var som lättast att andas. Inte för varm, inte för fuktig och inte för kall. Och även om han inte ville erkänna det; Lilith.
|
|
|
Monsta
Aug 14, 2015 20:46:50 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 14, 2015 20:46:50 GMT
"Jo, det förstås. Men jag tycker ändå att hösten, speciellt i skogen, med sina färgglada explosioner är mycket svårslagen. Kanske av sommaren i Greenwood Meadow. Eller vintern i Mystic Mountains. Eller våren i Sand Sapirum." Hon kastade bak huvudet och skrattade så att alla de silverglänsande tänderna blottades i ett stort leende. "Faktum är att varje plats har en egen skönhet. Varje individ. Jag... Och du."
|
|
|
Monsta
Aug 15, 2015 6:35:59 GMT
Post by vera on Aug 15, 2015 6:35:59 GMT
"Pfft! Skönhet! Tala om dig själv med sådana ord!" Han ruskade på den svarta hårmanen. Bredvid Lilith med sin storlek och hennes nätta ansikte måste han se ut som besten i skönheten och odjuret. Luften han andades började sakta gå från rök till osynlig. De kom ner i skogen igen. Inga desperata än.
|
|
|
Monsta
Aug 15, 2015 8:29:16 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 15, 2015 8:29:16 GMT
Hon log. "Men det är sant. Skönhet kommer inifrån. Det är vem man är som gör en vacker. Och om man är snygg är det förstås ett plus i kanten." Lilith skrattade milt och sneglade på honom för att se hur han tolkade skämtet. Plötsligt stannade hon upp, det ryckte i den lilla svarta nostryffeln. Hon uppfattade en svag, främmande doft, men som blev starkare för varje sekund. Vilket betydde att vem-det-nu-var var på väg rakt mot dem. Och det fort.
|
|
|
Monsta
Aug 15, 2015 8:37:45 GMT
Post by vera on Aug 15, 2015 8:37:45 GMT
Lilith stannade, men han gick lugnt vidare. Vem som än sprang emot dem var ett hot och om de stannade helt skulle det ta längre tid innan de kom upp i maxfart. Om det inte var en desperat skulle han ändå kunna överraska hotet mer om han låssades att han inte visste att den var där. Med dessa tankar gick han vidare med ett litet snett leende på läpparna. Han lät svansen gå lite från sida till sida. Han hade inga problem alls med att slåss, tyckte tvärt om att det var ganska kul så länge han inte dödade. "Kom nu!" Kommenderade han skämtsamt till Lilith, men under den skämtsamma tonen fanns allvaret. Tungt och starkt, fick Lilith att nervöst trava efter honom tills de gick jämnsides. Det var inte den största motståndaren som Noak sett, men det var definitivt inte den minsta.
|
|
|
Monsta
Aug 15, 2015 14:32:14 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 15, 2015 14:32:14 GMT
Det var... Den var svårplacerad i hennes ordförråd. En varg, men samtidigt inte. Inte överväldigande stor men att kalla den liten vore att ljuga grovt. Ögonen var kalla, döda, den reste sig på sina krokiga bakben och gick med böjd rygg mot dem. Detta var smittospridaren, mördaren. Den som fördärvat och släckt så många liv. Sjukdomens källa, fruktad av alla. Detta var vad Ancient Forests invånare kallade för Monsta.
|
|
|
Monsta
Aug 15, 2015 14:45:05 GMT
Post by vera on Aug 15, 2015 14:45:05 GMT
Noel stod nu blick stilla. Det alla fruktade var framför honom, i rent dagsljus. Monsta. Varelsen morrade dovt, reste ragg och dreglade skummigt, grönt dregel. Noel tvekade inte en sekund. Detta skulle inte bli hans första strid, kanske han sista, men inte hans första. Han stormade mot den raggiga varelsen med ett läte, ett rytande mer än ett vrål. När han var nära nog lät han frambenen stiga i luften innan han med all kraft rasade ner på monstret. De föll ihop i en ilsken hög av tänder och päls. Noel kände bestens tänder sjunka in lite var och här, men inte utan att Noels tänder sjönk djupare. De sköt tillfälligt ifrån varanda, Noel han se blodet både på sig själv och den gröna sörjan som rann ur Monsta. Nästa gång han rusade fram var han inte ensam.
|
|
|
Monsta
Aug 15, 2015 15:08:21 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 15, 2015 15:08:21 GMT
Hennes hjärna skrek "Sluta, vänd om! Det är vansinne, rädda dig själv!" medan hjärtat manade henne framåt. Lilith kastade sig mot det rasande monstret, smittospridaren, utan att bry sig om den enorma, definitiva livsfaran det innebar. Allt hon hade i huvudet var att hjälpa Noel. Hon flög på Monsta, högg och bet och slet i varelsens sega skinn. Blodet yrde åt alla håll, blod från dem alla tre. Hon tyckte inte om att slåss för att döda, men hon tänkte på alla de döda, de sjuka och desperata och att detta måste få ett slut. Detta var inget annat än ett monster.
|
|