|
Post by Cashew on Aug 12, 2015 8:30:15 GMT
Det var en hel vildsvinsfamilj. En stor sugga som förnöjt bökade i gräset, tre randiga kultingar som rusade runt och badade i en gyttjepöl. När modern kände av deras närvaro gav hon till ett förskräckt skrik - Gud vad grisar kan skrika, tänkte han - och samlade ihop sina ungar intill sig. Nova hoppade ut ur busken och dök på suggan bakifrån, men vildsvinet skakade henne av sig. Kultingarna splittrades skrikande åt alla håll, men när suggan väl var död kunde de ta itu med dem sedan. Hans uppgift var att fälla de byten som Nova skrämde upp. Han sprang längs med buskaget och skuttade ut för att klänga sig fast runt suggans rygg. Det var inte helt lätt att knipa åt med käkarna runt hennes hals, eftersom den var väldigt tjock, men han lyckades och vildsvinet föll på knä. Därefter gav han det dödande bettet medan Nova rusade runt och samlade in kultingarna, en efter en. Nu delade han inte bara med sig av ett baklår. Nu var det hälften var av den stora, feta kroppen.
|
|
|
Post by vera on Aug 12, 2015 8:37:23 GMT
Hon tuggade förnöjt på det blodiga köttet. Här i Greenwood Meadow hade hon aldrig behövt hungra. Visst var det ont om byten ibland, men de som fanns var feta och kraftiga. Hon kände blodet rinna i pälsen runt munnen, kände dem metalliska smaken. När hon kände sig färdig tog hon en kulting. Hon kände ett behov av att de valpen mat. Hon strövade runt ett tag innan hon hittade färska luktspår efter valpen, och sedan dröjde det inte länge innan hon mötte den lilla varelsen.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 12, 2015 8:43:17 GMT
Amarok tuggade i sig halva suggan och en kulting, den andra tog han med in till Novas lya för att skydda den från asätare. Sedan satte han nosen i backen och började spåra henne. Hade en känsla av att hon hade gått efter valpen. Inte för att det rörde honom i ryggen. Hon hade inte direkt gjort mycket för att dölja sina spår, och för en erfaren jägare som han var det en barnlek att hitta henne. Hon talade försiktigt med den lilla valpen. Han satte sig försynt i buskaget för att inte störa vad de nu höll på att göra.
|
|
|
Post by vera on Aug 12, 2015 8:51:41 GMT
Nova gav den valpen kultingen som den snällt tog emot. "Förlåt att jag var så... hård, igår. Jag är inte så van att vara bland folk. Än mindre med valpar." Efter det sista blinkade hon med ena ögat. Sedan vände hon och gick in i snåret. Det hade inte undgått henne att Amarok var där. "Tjuvlyssnare!" Väste hon med leendet spelande i ögonen. Hon gick ut ur snåret på andra sidan. Men där stannade hon. Vad skulle hon göra nu? När hon hade Amarok med sig kunde hon inte fortsätta gräva. Jaga hade de redan gjort. Men så gick han förbi henne, ut på den lila ängen framför dem. Nova följde efter utan att tänka.
|
|
1d
Magical Creatures
Spelar som Nova Zelfira, Fast Zam och Kenzie Blue
Posts: 118
|
Post by 1d on Aug 12, 2015 8:59:24 GMT
NOVA ZELFIRA Jag hade fått mat av honan och hon hade sagt förlåt för igår. Jag tyckte hon var snäll. Jag hade somnat direkt efter jag hade ätit upp kultingen.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 12, 2015 9:02:23 GMT
Ängen, en del av Greenwood Meadows namn, bredde ut sig framför hans tassar, liksom bugade inför en kung. Blommorna, blåklint och blåklocka och vallmo och sorter han inte ens visste namnen på, tävlade om att sända sina söta dofter till honom. Han riktigt kände ängens skönhet, såg dess färgsprakande prakt, fast hans ögon inte kunnat se på två år. Han kände en vindpust av Novas lukt bredvid sig. "Pax för att inte jaga!" utbrast han och kastade sig ut i gräset, som omfamnade honom som en kram.
|
|
|
Post by vera on Aug 12, 2015 9:08:12 GMT
Nova jäktade efter honom. Hon hade fördelen att hon kunde se vart han skulle vända, men hennes korta ben tillät inte mycket fart. Hon stormade efter och i en snäv kurva såg hon gräset sakta och tveksamt resa sig efter deras framfart. Hon ökade farten lite till, knappade in decimeter för decimeter. Så råkade hon trampa på en tistel och ryckte upp tassen i ett skrattande ylande. Hon tumlade omkull i skratt. Hon blåste på sin tass, den återhämtade sig fort men när den var färdig för mer löpning var Amarok redan där.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 12, 2015 9:11:02 GMT
"Det är inte för inte som ängen kallas 'Tistelängen'", log han. "I alla fall bland de infödda." Hon log brett och skulle just kasta sig över honom när han förutspådde rörelsen och snodde runt. Därefter satte han av igen, mungiporna uppdragna och vinden fladdrande i pälsen.
|
|
|
Post by vera on Aug 12, 2015 15:33:45 GMT
Nova låg förvirrat i gräset. Nyss hade hon varit påväg att landa på honom, sedan hade han gått upp i rök. Sedan fattade hon vad som hänt och rivstartade från liggande ställning. Hon drog fram genom gräset som en projektil, lämnade gräset tomt bakom sig. Hon låg efter, men när han svängde kunde hon skära av kurvorna och tog ikapp. De störtade över till ett rosa fält. Där blev farten långsammare, myrmark. Hon sjönk ner och när hon drog upp tassarna klafsade det. Hon skrattade till men avbröts tvärt när hon sprang rakt ner i en djup pöl. Hon fick en förnärmad blick i ansiktet när Amarok skadeglatt kom skrattade tillbaka. Hon kastade sig upp ur vattnet ock ruskade på sig. Många brun-gröna droppar glänste i hans päls när hon klafsade iväg med långa språng- för att vara henne.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 12, 2015 16:00:54 GMT
Han rusade in bakom ett buskage och ruskade vilt på sig när Nova sprang förbi. Hon skakade av skratt och han anföll henne på lek. Hon var mycket mindre och svagare än han, men hon vred sig som en ål ur hans grepp.
|
|
|
Post by vera on Aug 13, 2015 12:49:18 GMT
Hon rullade bort en bit och flåsade där hon låg på sidan. Så rullade hon över så att hon låg på andra sidan. Hon såg allvarligt på Amarok. "Önskar du någonsin att du kan se? Jag menar, missar du inte alla vackra färger, att se fjärilarna eller harar som rusar framför dig?" Något förändrades i hans blinda ögon. Hon hade slutat flåsa, låg där blick stilla.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 13, 2015 14:14:33 GMT
"Kanske. Jag är så van, mina andra sinnen skapar en slags inre bild av min omgivning så att jag inte behöver mina ögon. Men jag minns hur det var innan..." Han svalde. "Fast ibland är det väl klart att jag önskar!" retades han och puffade på Nova. Någonstans bakom all den där lekfulla sarkasmen gick det nog att ana att han väldigt gärna hade sett henne med egna ögon, så att säga.
|
|
|
Post by vera on Aug 20, 2015 10:01:39 GMT
"Jag undrade bara..." Mumlade hon som svar på en fråga han aldrig ställt. Hon darrade lite i nosen efter det häftiga skratten och ögonen lyste. Så kastade hon sig över honom igen. Det tog ett tag innan han fattade vad som hände, men sedan kastade han av sig Nova som redan sprang för att inte bli fångad. Skrattade.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 20, 2015 13:42:26 GMT
Amarok rusade iväg genom gräset. Han sprang fort, men Nova var mindre och smidigare även om han var snabbare. Hon var snart ikapp och kastade sig över honom. Med ett litet skrik vred han sig fri och sprang in i skogen. Sicksackade mellan stammarna. Stannade tvärt och stirrade på rovdjuret framför honom. Skrattet fastnade i halsen och kom ut i form av ett kvävt hostande.
|
|
|
Post by alehajo on Aug 29, 2015 20:54:56 GMT
Härmed lämnar Luminette Elwendale - hon passar inte in här utan hör hemma i Umbra Silva med To, Stoxxorn, Taza, Jack och Titania.
|
|
|
Post by vera on Aug 29, 2015 21:16:28 GMT
Lodjuret överraskade henne, fick rädslan att tjockna och svälla i halsen. Hon andades kort och stötvis, rädslan lyste ur hennes blyga ögon. Hon kämpade en stund och tillslut fick hon fart på benen. Hon nöp till i Amaroks svans på vägen tillbaka, men sedan bara sprang hon. Hon var alltid rädd, men nu sköljde rädslan över henne i stora vågor. Hon drunknade i den och sprang tills hon stupade.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 29, 2015 21:41:52 GMT
Lodjuret var i princip lika stor som han, men troligtvis mycket starkare. Nåja, han stannade inte för att testa. Amarok rusade efter Nova med hjärtat i halsgropen, medveten om att han skulle vända sig om och försvara henne om det skulle behövas. Han hörde tunga tassar bakom sig, som avlägsnades ju längre bort han kom. Amarok höll på att ramla huvudstupa över Nova som låg hopkrupen i gräset och kippade efter andan.
|
|
|
Post by vera on Aug 30, 2015 15:03:30 GMT
Hon pep till, knep ihop ögonen. Hon trodde att det var lodjuret som kastat sig över henne, men öppnade den sakta när hon insåg att det bara var Amarok. Andetagen lugnade sig sakta med tiden och snart vågade hon kika upp över gräsets svajande toppar. Amarok reste sig en bit bort och hon gick mot honom. "Är du okej? Var är lodjuret? Är du skadad? Är jag okej?" Frågorna snubblade ur munnen på henne och hon stammade och darrade. Inte bara hennes röst darrade, hela hennes kropp skakade av återhållna tårar. Men hon kämpade vidare i sin kamp inombords. Hon förvånades över sin sista fråga, men Amarok såg desto lugnare ut.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 30, 2015 15:11:53 GMT
"Ja, borta, nej, förhoppningsvis", sa Amarok och gick mot henne. Lodjuret var borta. Den hade väl inte hunnit med. Huvudsaken var att det var lugnt nu. "Jag mår bra i alla fall."
|
|
|
Post by vera on Aug 30, 2015 15:14:11 GMT
Hon pustade ut. "Bra. Ähum, vad gör vi nu?" Hon trevade förtvivlat i huvudet, vände och vred på alla tankar.
|
|