Post by Cashew on Nov 2, 2015 9:46:23 GMT
Maze
2 år (2013)
Hane
Ljusgrå till färgen med vit undersida
Bärnstensfärgade ögon
59 cm (kan växa mer)
2 år (2013)
Hane
Ljusgrå till färgen med vit undersida
Bärnstensfärgade ögon
59 cm (kan växa mer)
>> Vem är Maze?
Jo, det ska jag tala om för er. Maze är en glad, ung herre i sina bästa år. Han har gott om självförtroende och tror alltid på sig själv, vilket kan leda till en del... hrm, konflikter eftersom han är duktig på att käfta emot och försätta sig i situationer han egentligen inte borde vara i. Ta honom dock inte som dryg, han är bara väldigt... framåt, kan man säga. Framåt, vaken och självsäker. Han vet vad han vill och kan vara extremt målmedveten när han bestämt sig för något och skita totalt i vad alla andra säger. Han går sin egen väg oavsett vart den leder honom.
Maze är skapligt vacker i sin tjocka, gråvita fäll, vita undersida och gula ögon. Det är dock inget han är medveten om, och inget han går runt och skryter om heller. Han är en naturlig ledare som vågar ta kommandot när det behövs, men har inget behov av att stå först i rampljuset. Maze är faktiskt ganska rolig, även om det kanske inte är det första intrycket man får av hans stora kroppshydda, kraftiga stomme och genomträngande ögon. Han har sina stunder då han blir riktigt uppsluppen och är faktiskt en rätt kul prick när allt kommer omkring.
>> Historia
Mazes historia är inte direkt någon att hänga i julgranen. Inte extremt intressant. Han föddes i början av 2013, en snöig, kristallklar februarimorgon i sin mors lya tillsammans med sina fyra kullsyskon. Modern var en älskvärd och god tik som värnade om sina små med yttersta omtänksamhet. Fadern har han aldrig träffat, men han har hört berättelser om honom av dem som kände honom innan han drog vidare. Fadern var en landstrykare men det ryktades om att han varit kung i ett fjärran land, som dock fördrivits när monarkin kollapsade. Om dessa skrönor var sanna skulle det innebära att Maze, som förstfödd, vore kungason och arvinge, och detta var något han funderade på mycket under sin uppväxt. Som valp önskade han ofta att fadern skulle komma tillbaka så att han kunde berätta för Maze om historierna var sanna eller inte, och hur detta påstående påverkade Maze.
Fadern kom aldrig tillbaka, det var bara önskedrömmar, men vid en ålder av ett år lämnade Maze modern tillsammans med sin bror. Bröderna skiljdes åt och gick skilda vägar ett halvår senare, när brodern begav sig åt ett annat håll än Maze. Och Maze nådde Elwendale. Han bor nu (eller bor och bor, hehe) i Prairie of Sunset sedan två månader tillbaka.
>> Searching for a father he never knew...
Det var inte alls som de trodde. De som han lämnat bakom sig. De trodde att den unga varghanen gav sig ut i världen för att leta rätt på sin försvunna kung, sin fader. Hans fader som han aldrig fick lära känna eftersom denne stack innan hans födelse. Det låg kanske något i det, kanske gjorde det ändå det. Kanske hoppades han ännu på att en vacker dag hitta honom. Men det var inte det som var motivet. Inte från början. När det kom till kritan handlade allt bara om en ung vargs äventyrslust och vilja att se världen och inte bara det lilla land där han såg dagsljus för första gången.
Sagt och gjort. Han hade haft sällskap en bit på vägen, av sin käre bror, men också de hade skiljts åt och nu hade nog alla hans syskon spridits för vinden. Han hade inte längre någon aning om var de kunde hålla hus. Inte en enda av dem. Han hade ett svagt minne av att brodern sagt att han skulle till ett land som hette Umbra Silva, men det kunde också bara vara hans fantasi som inbillade sig det. Han var inte alls säker.
Och nu, när han slagit sig ner på denna röda prärien, vad skulle det tjäna till att resa sig upp och leta efter dem?
"Ingenting", sa Maze ut i tomma luften. "Det skulle bara vara slöseri med tid. Kraft. Energi. Det är nog bättre att jag stannar här."
Men ibland kunde det hända att vargen tänkte på sin familj, sin mor, far och sina syskon, och undrade vad det hade blivit av dem.
Jo, det ska jag tala om för er. Maze är en glad, ung herre i sina bästa år. Han har gott om självförtroende och tror alltid på sig själv, vilket kan leda till en del... hrm, konflikter eftersom han är duktig på att käfta emot och försätta sig i situationer han egentligen inte borde vara i. Ta honom dock inte som dryg, han är bara väldigt... framåt, kan man säga. Framåt, vaken och självsäker. Han vet vad han vill och kan vara extremt målmedveten när han bestämt sig för något och skita totalt i vad alla andra säger. Han går sin egen väg oavsett vart den leder honom.
Maze är skapligt vacker i sin tjocka, gråvita fäll, vita undersida och gula ögon. Det är dock inget han är medveten om, och inget han går runt och skryter om heller. Han är en naturlig ledare som vågar ta kommandot när det behövs, men har inget behov av att stå först i rampljuset. Maze är faktiskt ganska rolig, även om det kanske inte är det första intrycket man får av hans stora kroppshydda, kraftiga stomme och genomträngande ögon. Han har sina stunder då han blir riktigt uppsluppen och är faktiskt en rätt kul prick när allt kommer omkring.
>> Historia
Mazes historia är inte direkt någon att hänga i julgranen. Inte extremt intressant. Han föddes i början av 2013, en snöig, kristallklar februarimorgon i sin mors lya tillsammans med sina fyra kullsyskon. Modern var en älskvärd och god tik som värnade om sina små med yttersta omtänksamhet. Fadern har han aldrig träffat, men han har hört berättelser om honom av dem som kände honom innan han drog vidare. Fadern var en landstrykare men det ryktades om att han varit kung i ett fjärran land, som dock fördrivits när monarkin kollapsade. Om dessa skrönor var sanna skulle det innebära att Maze, som förstfödd, vore kungason och arvinge, och detta var något han funderade på mycket under sin uppväxt. Som valp önskade han ofta att fadern skulle komma tillbaka så att han kunde berätta för Maze om historierna var sanna eller inte, och hur detta påstående påverkade Maze.
Fadern kom aldrig tillbaka, det var bara önskedrömmar, men vid en ålder av ett år lämnade Maze modern tillsammans med sin bror. Bröderna skiljdes åt och gick skilda vägar ett halvår senare, när brodern begav sig åt ett annat håll än Maze. Och Maze nådde Elwendale. Han bor nu (eller bor och bor, hehe) i Prairie of Sunset sedan två månader tillbaka.
>> Searching for a father he never knew...
Det var inte alls som de trodde. De som han lämnat bakom sig. De trodde att den unga varghanen gav sig ut i världen för att leta rätt på sin försvunna kung, sin fader. Hans fader som han aldrig fick lära känna eftersom denne stack innan hans födelse. Det låg kanske något i det, kanske gjorde det ändå det. Kanske hoppades han ännu på att en vacker dag hitta honom. Men det var inte det som var motivet. Inte från början. När det kom till kritan handlade allt bara om en ung vargs äventyrslust och vilja att se världen och inte bara det lilla land där han såg dagsljus för första gången.
Sagt och gjort. Han hade haft sällskap en bit på vägen, av sin käre bror, men också de hade skiljts åt och nu hade nog alla hans syskon spridits för vinden. Han hade inte längre någon aning om var de kunde hålla hus. Inte en enda av dem. Han hade ett svagt minne av att brodern sagt att han skulle till ett land som hette Umbra Silva, men det kunde också bara vara hans fantasi som inbillade sig det. Han var inte alls säker.
Och nu, när han slagit sig ner på denna röda prärien, vad skulle det tjäna till att resa sig upp och leta efter dem?
"Ingenting", sa Maze ut i tomma luften. "Det skulle bara vara slöseri med tid. Kraft. Energi. Det är nog bättre att jag stannar här."
Men ibland kunde det hända att vargen tänkte på sin familj, sin mor, far och sina syskon, och undrade vad det hade blivit av dem.
