|
Post by Cashew on Nov 3, 2015 12:34:41 GMT
>> To the bottom of this world
Detta roll är inte tänkt att bli sjukt långt. Eftersom vi nu har infört något som heter "Paws". Det blir ofta så att rollen tappar fart när de är långa, allting har hänt och i princip bara upprepas om och om och om igen. Då kan det här vara lite kul, kort, snärtigt och bra till Paws-samlande. ^^
Azalea - Vargavinter
|
|
|
Post by alehajo on Nov 4, 2015 20:48:02 GMT
Zilica tassade fram längs den lilla stigen. Det var en av de få stigarna som sakta ringlade sig uppåt på berget. Hon stannade och såg ut över området nedanför henne. Det var Sand Sapirum. Hon såg ett par vargar där nere och vädrade i luften. En annan doft smög sig in i hennes känsliga nos. En doft av en annan varg.
|
|
|
Post by Cashew on Nov 5, 2015 16:47:46 GMT
Det första intrycket man fick av den svarta varginnan var, bortsett från hennes formella tilltal, hennes spänst. Hon var inte överdrivet stor men långbent och stark. Hennes blå ögon var skarpa, hon stannade på en klipphylla och såg ut över landskapet under henne. Kände vinden rufsa i hennes korta päls. Azalea fortsatte uppåt bergsstigen. Steg för steg i den oländiga terrängen, med branta stup på höger sida om henne och solid sten på vänster. En doft bars med vinden till Azaleas känsliga nos. En doft hon både saknat och skytt. "Var hälsad, främling", ropade hon ut, vinden tog rösten med sig, drog den runt krönet, ut över kanten och iväg i tomma luften.
|
|
|
Post by alehajo on Nov 14, 2015 13:56:01 GMT
Zilica höjde på huvudet. Hon hörde en röst. "Var hälsad, främling", ropade den. Rösten lät mjuk och feminin och Zilica gissade att det var en tik. På snabba tassar rörde hon sig emot ljudet.
|
|
|
Post by Cashew on Nov 14, 2015 17:52:31 GMT
Azalea klippte med öronen och stelnade till vid ljudet av tassar som snabbt närmade sig henne. Kroppen spändes, redo för flykt, och hon började tro att det kanske varit ett misstag att ge sig tillkänna. Men just då stacks ett ädelt huvud fram bakom krönet och betraktade henne med milt intresse. "Jag är Azalea", stammade hon fram efter ett ögonblicks förvirring. "Får jag be om ditt namn?"
|
|
|
Post by vera on Nov 15, 2015 16:56:52 GMT
Paow höll sig i bakgrunden, lyssnade till tikarnas rörelser och röster. Den ena verkade spänd, pratade med en tillbakahållen iver och rädsla. Orden var stela och formella. Den gick med korta steg, inte ett gruskorn sopades, vilket tydde på att den tog relativt höga och försiktiga kliv. Den andra vargen verkade med avspänd, men också ivrigare. Paow uppfattade ingen rädsla i dess rörelser där den gick. Stegen var inte överdrivet korta, men ändå något snabba. Rösten var lugn men en tydlig ton av iver slank igenom. Paows tankar rusade fram på hastig franska och repliker spelades upp i hennes inre. Vous avez rien de mieux pour vous? Var något hon frågade sig ofta när hon mötte främlingar, men kom ofta fram till samma sak. Nej, det är kul. Hon log och skuttade fram på stigen, precis där de båda andra vargarna skulle mötas. Precis så att de båda såg henne. "Bonjour á vous!" Log hon med ett kort och klingande skratt, blinkade glatt och nyfiket som en valp.
|
|
|
Post by Cashew on Nov 15, 2015 17:04:25 GMT
Azalea stelnade till när tiken skuttade fram precis framför henne. Rörelsen var oväntad och om hon inte instinktivt placerat tassarna i marken hade hon nog fallit över klippkanten av pur förvåning. Hon samlade sig dock snabbt och återfick talförmågan. När orden väl kom till henne var de formella, precis som Azalea själv. "Mitt namn är Azalea", sa hon nästan vördnadsfullt innan tanken slog henne att främlingen hälsat på franska. Hon kanske inte förstod Azalea?
|
|
|
Post by vera on Nov 15, 2015 17:49:03 GMT
"Paouwlina" Sa hon och log, vände sig mot tiken. "Jag är från Frankrike. Où êtes-vous?"
|
|
|
Post by Cashew on Nov 17, 2015 17:20:21 GMT
Azalea rådbråkade sin hjärna i jakt på ord att svara tiken med. Hon var ingen mästare på franska, men hennes familj hade alltid hävdat att franska var ett vackert och artigt språk och hennes goda mor hade många gånger försökt lära henne och hennes syskon lite franska. Hon gissade att Paowlina hade frågat henne varifrån hon kom, men hon var inte säker. "Jag kommer från Elwendale", sa hon utan att se på tiken. Hon höll blicken stadigt fäst på dennes framtassar. För säkerhets skull lade hon till: "Je viens d' Elwendale", men orden kändes inte rätt. Det var trots allt länge sedan hon talat franska, hon hade glömt och tappat bort så mycket.
|
|
|
Post by vera on Nov 18, 2015 14:32:04 GMT
Paow skrattade. "Vous pouvez bien sûr!" Tiken bet sig lite besvärat i läppen. "Potes quidem!" Försökte hon. Latin var ett nära språk till franska och hade varit välkänt, men hon visste om det fortfarande satt kvar. Även om hon förstod lite på Elwendaliska var hon långt ifrån fullbordad och hade vissa svårigheter med språkets konstiga krumbukter och vändningar. "Du ju kan..." Försökte hon hackigt, men tyckte inte att det lät bra i jämförelse med det hon kunde. "Jag är inte så bra på Elwendaliska" Skrattade hon mer flytande, den meningen hade hon lärt sig fort och den rann världsvant ur hennes mun.
|
|
|
Post by Cashew on Nov 21, 2015 12:24:30 GMT
Azalea hörde hur tiken trevande försökte ta sig fram på tre olika språk, varav ett var det mest hackiga. Ungefär som hon och hennes franska. "Det är okej", sa hon ödmjukt. "Ingen är perfekt." Hon visste inte hur mycket av det påståendet som var riktat mot henne själv.
|
|
|
Post by vera on Nov 21, 2015 13:08:35 GMT
Paow log. Hon var väll lite av en språkexpert, en Elwendaliska var nog en av hennes svagaste länkar. "Jag kan Deutsch, Espanól, Français, Latine, English och Tiếng Việt" Sa hon och hopades att Azaela förstod vad hon sa. Att inte kunna kommunicera var ett handikapp som Paow inte stod ut med en längre tid. "Och lite Elwendaliska... I gues you speek english?" Sa hon med sin kanadensiska dialekt, under sin korta vistelse i de delarna av Canada där det franska språket är lika vanligt som engelska så hade hon fått lära sig en hel del, och bröt knappt på franska.
|
|
|
Post by Cashew on Nov 21, 2015 15:24:53 GMT
Azaleas hjärna gick på högvarv när hon försökte tolka den strida ström ord som flödade ur Paows mun. Hon hade blivit tillfrågad om hon talade engelska, eftersom elwendalesiska inte verkade vara främlingens starkaste sida. "I do", sa hon respektfullt. "I can talk English and Elwendalesish. And a little french." Väldigt lite franska, när hon tänkte på saken.
|
|
|
Post by vera on Nov 21, 2015 15:47:07 GMT
"Great!" Paow kastade en blick ner för branten. Sedan kastade hon sig oförsiktigt upp i snåren, och en under en förtvivlad millisekund tappade hon fästet under tassarna, men var lika snabbt i full gång med att försiktigt komma till en plats strax ovanför Azaela. "Kommst du mit?" Log hon innan hon kom på att Azaela inte förstod tyska. "Are you coming? I know a quite good place to hunt, even tho the pack who lives there kind of follow the apartheid system, so they are not really in to other colors than grey." Paow grimaserade men började med oförsiktiga och järva språng hoppa upp för den nästan slätaa klippväggen och använde sig av minsta utsprång.
|
|
|
Post by Cashew on Nov 21, 2015 21:52:44 GMT
Azalea tvekade innan hon följde efter Paow nerför sluttningen. Hon var smidig, men även hon slant med tassarna och varje gång tog skräcken hjärtat i ett järngrepp och kramade om det hårt. "Sounds great, milady", sa hon och mindes att mamma alltid sagt åt henne att tilltala andra med höga titlar och sätta sig själv i andra hand, oavsett hur mycket man visste om sitt sällskap. Visst kunde det vara tröttsamt att alltid vara artig och tillknäppt, och hon avundades de som kunde skratta avslappnat.
|
|
|
Post by vera on Nov 22, 2015 7:41:59 GMT
"Dont cal me that, cal me Paow." Hon försökte uttala orden så milt hon kunde men visste inte om det gick så värst bra där hon hasade och hoppade nerför med sammanbitna tänder. Men nu skymtade hon dalen mellan två vergspikar, bara någon mil framåt om man inkluderade klättringen. Ingenting för en bergsvarg, men ganska så jättemycket för en fransyska.
|
|
|
Post by Cashew on Nov 22, 2015 14:04:10 GMT
"As you wish, Paow." Azalea lade extra mycket betoning på tikens namn medan hon sakta hasade nerför sluttningen. Lukten av en främmande flock stack i näsborrarna och hon började undra om detta verkligen var så klokt. Tänk om främlingarna inte alls var så vänligt inställda? Svaret fick hon ganska snart då hon äntligen nådde fast mark och stod öga mot öga med den största, raggigaste, kraftigaste varg hon någonsin sett. Det måste vara deras lukt som kallat hit flocken.
|
|
|
Post by vera on Nov 22, 2015 17:49:47 GMT
Pälsen var grå och ruffsig, under magen hängde pälsen i små testar. "Hi... we where... we where just on out way to pass through. We are packless, maby we can join your pack?" Inte många varghanar tackade nej till ett par nya tikar, kanske skulle de klara sig om de bara agerade desperata. Hon blinkade omärkbart till Azaela.
|
|
|
Post by Cashew on Nov 28, 2015 10:07:38 GMT
Azalea försökte hålla modet uppe och nickade respektfullt, men det var svårt när benen skallrade av rädsla för vad denna främling skulle kunna göra med dem. Hennes engelska var måhända inte den bästa, men om hon inte hört fel så försökte Paow bjuda in sig och henne i flocken. Herregud. Men för att rädda sig bestämde hon sig för att spela med. Bättre det än att bli anfallen. "Yes, milord", sa hon. "We would be very thankful."
|
|
|
Post by vera on Nov 28, 2015 21:07:55 GMT
Paow såg på det gråa monstret till varg. Hans ögon lyste kallt och gult i det fallande solskenet och Paows mötky marinblå ögon borrade tillbaka. Han nickade, kort och nyckfullt. Apor såg för sin inre syn ett hemskt liv på flykt från kapten monstergrå. Hon blinkade bort visionen och log. När flocken sedan vände om och rusade in i skogen gav hon Azaela en menande blick och sprang efter dem.
|
|