|
Post by vera on Aug 20, 2015 18:53:32 GMT
Hon andades långsamt. Hon var bortom den vanliga världen, hennes eget helvete. Hon var över den, runt den och på all annan plats. Förutom i den. Inte i verkligheten. Hon svävade omkring, mötte vargar utan ansikten och doft. Efter ett tag började vargarna få dofter. Hotfulla sådana. De jagade henne, och hon andades fort, både i sin dröm och verkligheten. Hon visste vart de jagade henne. De skrek Liv med honungslena röster, men hotet låg som tunga stenar i de basala rösterna. Hon brakade ner på marken i sin egen kropp, kände sin snabba andhämntning. Hon hyperventilerade, skakade. Tårarna strömmade ner för hennes lurviga kinder och hon kröp ihop. Hon kände en tass på sig och skrek till rakt ut. Hon tryckte sig bakåt med vidöppna ögon och rädslan strålandes ut från hela kroppen. Hon kände inte sitt värkande huvud. Hon såg inga ansikten. "Försvinn!" Skrek hon med gäll, desperat röst. Hon hade ingen aning om vilka som var framför henne.
|
|
1d
Magical Creatures
Spelar som Nova Zelfira, Fast Zam och Kenzie Blue
Posts: 118
|
Post by 1d on Aug 20, 2015 18:56:42 GMT
Gold blev livrädd när hon Liv skrek att de skulle försvinna. Hon hoppade iväg några meter och reste ragg. Hon gnydde doft men hoppades att ingen skulle höra henne. Men Aeris satt kvar hos henne. Gold blev snart lugn igen, men hon tänkte inte gå nära den där vargen igen!
|
|
|
Post by Cashew on Aug 20, 2015 19:02:37 GMT
Aeris hjärta tog ett skutt upp i halsgropen när Liv höjde rösten till ett högt skri och stannade darrande där ett tag, men han lugnade sig. Liv var inte farlig! Hon skulle inte skada honom? Innerst inne var han inte fullt så säker på det. Han böjde sig över henne, på behörigt avstånd ifall någon tass skulle komma flygande och klappa till honom i ansiktet. Med mild röst undrade han om hon var okej.
|
|
|
Post by vera on Aug 20, 2015 19:06:26 GMT
Ansiktena började sakta tona fram och hon mindes Aeris röst. Hon kunde inte förmå sig att sluta skaka, kunde inte sluta gråta. Hon skakade på huvudet åt hans fråga men reste sig på vingliga ben. Hon raglade fram, vinglade och föll. Reste sig igen. Hon blinkade flera gånger men världen vägrade sluta snurra. Hon lutade sig tungt mot ett träd, såg bakåm sig vad hon hade tillryggalagt. En knapp meter.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 20, 2015 19:09:29 GMT
Hon var uppenbarligen inte okej. Aeris förträngde minnet av hennes vilda röst och tassade fram för att hjälpa henne, även om hon nog inte ville bli hjälpt särskilt ofta. Han gick försiktigt, ville inte överraska henne och kanske var han lite rädd själv också. "Får jag hjälpa dig, Liv?" frågade han förtroendeingivande.
|
|
|
Post by vera on Aug 20, 2015 19:18:12 GMT
Hon suckade, lät försvaret glida undan. Hon skulle aldrig behöva det mer, ville aldrig mer behöva det. Hon gav upp en liten suck och nickade. "Med vad? Jag har ingenstans att gå, jag behöver inte gå någonstans." Hon skakade lite på huvudet, kände frambenen vika sig och världen brutals börja snurra, men hon höll sig på benen men nöd och näppe. Hon svepte en gång med svansen innan hon tog ett försiktigt steg framåt. "Jag klarar mig. Som det ser ut nu har jag inte långt att gå," Hon log ett litet leende och tog några korta, försiktiga steg till.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 20, 2015 19:23:32 GMT
"Vila i min lya... Ja, den del som inte är raserad, förstås. Du behöver vila, Liv." Hon skakade på huvudet och log ett kraftlöst leende. Han gick ett steg närmare. Psykisk kollaps, överansträngning... Det kunde bero på många saker. "Jag hjälper dig ner i lyan, eller klarar du det själv?"
|
|
|
Post by vera on Aug 20, 2015 19:34:03 GMT
Hon kände hur hon mot sin vilja gav med sig. Men samtidigt var det skönt att lägga sig, att få driva den trötta ensamheten ur kroppen. Hon vände på sig med ett snett leende, mer ärligt denna gång. "Gissa tre gånger!" Hon gav till ett klingande litet skratt. Det var inte många hon visat sitt skratt för, även om det var vackert och melodiskt så var hon vanligtvis inte den skrattande typen. Hon sparade sina skratt, valde momenten noggrant. I vanliga fall. Detta var inte ett vanligt fall. Hon hade nästan sprungit rätt ner i en annan vargs lya, slagit i huvudet och raserat en del av lyan på köpet. Inte normalt. Hon gick med styva ben för att hålla balansen och hasade försiktigt ner i lyan. Hon kände de andras blickar på sig när hon rullade ihop sig. Hon kände tröttheten skölja över. Det var något i situationen som var komiskt, för hon skrattade lite till. Det kändes befriande, och när hon kort därpå somnade kände hon sig bättre än på länge.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 20, 2015 19:44:32 GMT
Aeris lade sig bredvid Liv, som för att hålla koll på henne. Gold tvekade lite, han antog att hon blivit rädd förut. Han makade på sig så att han låg bredvid Liv och Gold lade sig tvekande vid hans sida. Han kontrollerade att Liv sov, innan han vände sig mot Gold. "Blev du rädd?"
|
|
|
Post by vera on Aug 20, 2015 20:02:53 GMT
Liv jagades åter igen av de ansiktslösa vargarna. Hon började hyperventilera och skaka i sömnen och hon gav till små pip. I sömnen var allt verklighet, hennes ben sprang på riktigt, verkligheten stormade emot henne på riktigt. I drömmen slog hon i verkligheten med en hård smäll, entrade jordens helvete. Hon drevs ner i sin egen sovande kropp, slog upp ögonen med vad som borde ha blivit en smäll, men som inte hördes alls. Hon låg tyst och såg ner i marken. Hon var inte dum, hon kände de andras blickar.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 20, 2015 20:16:01 GMT
Han hade slumrat till, men vaknade av Livs gnyenden. Nu låg Aeris bredvid tiken och såg milt på henne, ville varken vara påfrestande eller för undvikande. Gold hade slutligen somnat hon också. "Okej?" frågade han stilla.
|
|
|
Post by vera on Aug 20, 2015 20:22:18 GMT
"Mm" Nickade hon och lade huvudet på tassarna. Hon ansträngde sig för att andas lugnt. Det gick förvånansvärt lätt. Hon ville inte erkänna det för sig själv, men hon älskade känslan av att ha en annan varg tätt intill. Hon slöt ögonen och suckade nöjt, kände hjärtat picka långsammare. Hon kände en sträv tunga strax under örat och hon log litet. Sedan sögs hon ner i sömnen igen, hörde inte verkligheten. Men hon var kvar i verkligheten, jagades inte mer den natten.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 21, 2015 13:34:35 GMT
Aeris slickade henne tröstande bakom örat. Hon fick inte tro att hon var ensam, hon måste veta att han inte tyckte att hon var knäpp. Inte helt i varje fall. Han flyttade sig lite åt Golds håll för att hon skulle få mer utrymme.
|
|
|
Post by vera on Aug 21, 2015 15:03:23 GMT
Liv vaknade och gick ut ur lyan. Hon kände sig lätt till sinnes, lättare än hon någonsin gjort. Hon sträckte på sin och gäspade. Morgonsolen strilade i hennes lurviga päls och hon log. Skogen var tyst och bara vinden som prasslade i löven hördes. Hon gick runt lite i den lilla gläntan, nosade på marken. Många tassar hade gått där, men bara tre ägare av tassarna. Hon vände sig om när hon hörde hur någon tog sig ut ur lyans halv igenrasade öppning.
|
|
1d
Magical Creatures
Spelar som Nova Zelfira, Fast Zam och Kenzie Blue
Posts: 118
|
Post by 1d on Aug 21, 2015 16:04:30 GMT
Gold hade gått ut tidigt för att jaga. Liv hade redan gått sin väg. Hon hoppades att hon hade gått långt, Gold var fortfarande väldigt rädd för henne. Men när hon kom ut såg hon Liv stå en bit bort och kolla på henne. Hon reste genast ragg och backade. Hon morrade dovt men det syndes på henne att hon inte var arg, utan bara rädd. Hon stod nu brevid lyan och morrade. Den andra honan ståo fortfarande kvar och kollade på henne.
|
|
|
Post by vera on Aug 21, 2015 16:21:12 GMT
Liv sänkte hakan mot bröstet lite, men behöll ögonkontakt. Hon lät sina gröna ögon lysa hårt mot tiken. "Liv." Hon vände på sig så att hon stod vänd mot tiken. "Kan du inte prata, lev heter det." Tiken pratade med tillrättavisande röst, men Liv kunde höra hur den darrade lite. Hon skrattade till, log ett perfekt leende. "Nej. Du missuppfattade mig. Liv. Jag heter Liv." Hon såg den andra honan le lite, fnissa till tyst.
|
|
1d
Magical Creatures
Spelar som Nova Zelfira, Fast Zam och Kenzie Blue
Posts: 118
|
Post by 1d on Aug 21, 2015 17:14:17 GMT
Hon visste mycket väl om att hon hette Liv. Hon hade presenterat sig när de hade badat i den varma källan. Men hon ville bara driva lite med honan. Hon ville inte ha henne här. Hon var farlig och hon hade klöst i luften när hon hade legat utanför lyan. Hon hade klöst Aeris på ena benen. Hon fortsatte morra mot tiken.
|
|
|
Post by vera on Aug 21, 2015 17:20:15 GMT
Liv bytte läge. Hon kunde vara en vän som man kunde älska att ha vid sin sida. Men hon hade fler lägen, hon kunde ryta och skrämma i stort sett vem som helst. Hon reste en hög ragg och drog upp överläppen. Hon morrade ljudligt och varnande. Så började hon sakta gå fram mot honan, stannade någon meter ifrån henne. "Även om du är rädd så ska du inte för en sekund tro att jag är det. Vi är inte så lika du och jag. Jag ger vargar en andra chans." Hon röt till i ett lejonlikt läte innan hon nonchalant gick förbi tiken. Hon gick nonchalant, som om inget hänt. Hon kröp ner i lyan och rullade ihop sig nästan där hon sovit, en aning närmare den sovande Aeris bara. Där slöt hon ögonen.
|
|
1d
Magical Creatures
Spelar som Nova Zelfira, Fast Zam och Kenzie Blue
Posts: 118
|
Post by 1d on Aug 21, 2015 19:00:05 GMT
Den där honan störde henne. Men hon hade fått ganska dåligt samvete av när hon sa att Gold inte hade gett henne en andra chans. Men hon visste inte vad som hänt i hennes tidigare liv. Hon hade blivit dåligt behandlad av många som liknade denna hona. Men hon litade verkligen inte på henne. Men hon fick väl stå ut ett tag till med den här farliga vargen som närsomhelst skulle kunna slita sönder henne. Men hon gick in lyan och la sig tätt intill Aeris. Hon lade huvudet på hans tassar. De kände ju knappt varandra, men hon trodde att Liv också var intresserad av hanen så det gällde att ta sig fort framåt.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 21, 2015 21:12:48 GMT
Aeris vaknade med Golds haka på sina tassar och Liv hoprullad tätt intill sig, helt ovetande om tikarnas lilla konversation. Han gav Gold ett kort leende och reste sig, sträckte på benen och gick ut ur lyan. Badande i eftermiddagssolens sken, här på gränsen till Greenwood Meadow var det nästan alltid sommar. Han hörde tassar bakom sig i gräset och vände sig hastigt om.
|
|