|
Post by vera on Aug 22, 2015 7:14:26 GMT
Liv hade inte kunnat somna för en sekund. Då och då hade Golds andetag blivit jämna, för att några minuter senare bli omnämna. Hon kände sig trött, men hon hade fått av sig den värsta ilskan, kunde kontrollera den från gå ut över Aeris. "Vad gjorde jag för något? Jag verkar ha skrämt livet ur er båda två." Hon log lite och sträckte på sig. När hon gick ut var Gold i en djup sömn, det var skönt. Hon ville inte bli störd,och inte störa Gold. Liv satte sig ner, fuktade nosen och väntade på att få reda på sitt skrämmande jag.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 22, 2015 14:14:24 GMT
"Tja, om en ylande, rusande best kan kallas otäck så var du nog ungefär precis det. Minns du att du brakade rätt in i lyan och skrek som en knäppgök? Det var rätt läskigt." Han drog på munnen och gäspade trött. Han hade sovit ganska bra ändå, efter omständigheterna.
|
|
|
Post by vera on Aug 22, 2015 14:19:19 GMT
"Nej jag... jag har en liten glugg där. Jag känner inte området så jag vet inte om det finns några tillfredställande... äventyr, att ge sig på. Så jag använde andra metoder och blev skrämd. Det blev lite mycket." Hon suckade trött och reste sig. Hon kunde gått och väl hitta någon stans att sova den natten. Hon hade inte så mycket tid på sig. "Kul att råkas." Mumlade hon innan hon gick förbi honom och in i skogen.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 22, 2015 14:42:43 GMT
Aeris skakade på huvudet åt tiken och började trava på en rådjursstig. Han var hungrig och ville jaga. Kanske rensa tankarna. Han förstod sig inte på Liv, och hade inget till övers för att lägga energi på att försöka göra det heller. Han fick upp ett spår efter en ung bock och efter en kort men intensiv jakt nedlade han bytet med lätthet och högg in på det av luften saftiga köttet.
|
|
|
Post by vera on Aug 22, 2015 14:48:28 GMT
Liv rullade ihop sig i en buske. Hon blundade hårt och tänkte över sig själv. Det kanske var hon som var fel, kanske hon som inte gjorde rätt. Hon klurade ett långt tag innan hon slutade argumentera med sig själv, hon skulle skärpa sig. Hon skulle bli gladare och inte vara lika blyg. Hon skulle sluta tro att alla ville henne illa. Hon kände en kämparglöd tändas inom sig, en glad sådan. Hon kände ögonen lysa upp från sin matta vrå, bli glada och framåt. Kanske kunde hon bli den varg hon nu så innerligt önskade vara. Längre än så hann hon inte i sina funderingar förens hungern brakade loss. Inte långt därifrån kände hon den sötaktiga doften av blod. Hon satte av ditåt i ett glatt jakt-tjut och brakade nästan rakt in i bytet som var förvånansvärt nära.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 22, 2015 14:58:29 GMT
Aeris tittade upp med blodet droppande från läpparna när Liv rusade ut ur buskagen och nästan - nästan - höll på att snubbla rakt in i det döda rådjuret. Hon hejdade sig i sista stund och han såg som vanligt det komiska i situationen. "Har du som någon slags grej att du ska ramma allt du ser?" skrattade han muntert.
|
|
|
Post by vera on Aug 22, 2015 15:02:31 GMT
Liv skrattade. Det kändes befriande, som om hon lösgjorde sig från sitt gamla jag. "Ja jag försöker bli sumo-brottare." Flinade hon och slet åt sig en bit av flanken, såg menande på Aeris som leende nickade.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 22, 2015 15:20:38 GMT
"Då kan jag glädja dig med att säga att du är på rätt väg", retades han och tog en stor tugga av djurets ytterlår. Hon log, leendet kändes malplacerat och ovant i hennes ansikte även för Aeris, men han vande sig snabbt. Det klädde henne att le.
|
|
|
Post by vera on Aug 22, 2015 15:25:35 GMT
"Gud vad du ser ren ut!" Skrattade hon och kastade sig över honom. Hon virvlade skrattande runt, var på benen en sekund bara för att ligga platt och omtumlad på marken i nästa. "Tycker du? Jag tror att jag kan behöva lite övning!" Hon skrattade och log där hon låg på rygg i jorden.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 22, 2015 18:27:18 GMT
"Såhär i närstrid har du faktiskt en bit kvar tills du kan kalla dig sumobrottare!" skrattade Aeris. "Du är inte på långa vägar färdiglärd. Se och lär av mästaren!" Han kastade över henne på rygg och satte tassen på hennes mage, vilken guppade av skratt. Han såg sig om med låtsad högfärdighet och log. "Så gör en mästare."
|
|
|
Post by vera on Aug 22, 2015 19:48:29 GMT
Liv vred sig, men satt fast i hans grepp. Hon skrattade och slog med framtassarna. "Okej, jag ger mig!" Tryckte hon fram. Aeris klev leende av henne och hon rullade över på sidan medans skrattet ebbade ut till ett leende. Hon flåsade och bröstkorgen hävde sig i stora tag, ut och in. "Är du dålig på någonting?!" Skrattade hon och reste sig på ben som darrade av utmattning och glädje. Hon började stappla tillbaka, till vad visste hon inte. En buske att sova i kanske. Kanske kunde hon påbörja en lya. Vände sig om och såg på Aeris som bara log till svar på hennes fråga. "Ska jag behöva gå ensam? Tänk om jag blir överfallen, stackars lilla jag!" Hon gjorde en rädd min innan hon leende vände sig om och gick vidare, log bredare när hon hörde välkända tassar sluta upp bredvid sig.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 22, 2015 20:37:02 GMT
"Då är det väl bäst för alla om du har en sumomästare med dig", tyckte Aeris leende och travade glatt bredvid Liv. Hon hade givit honom en ny bild av sig själv, en bild där hon inte var vild och galen och knäpp. En bild där hon faktiskt var riktigt rolig att vara med. Trevlig vore kanske ett för starkt ord, men i varje fall inte otäck. Eller konstig. Han kände på sig att hon ville börja om, låtsas som om händelsen vid lyan aldrig ägt rum, att hon jobbade på ett nytt, gladare, roligare jag och att det var bäst att spinna vidare på det och inte riva upp gamla sår.
|
|
|
Post by vera on Aug 22, 2015 20:43:48 GMT
Hon travade glatt vidare och sökte med blicken efter en bra plats att börja gräva på. Hon fastnade direkt för en plats. Det var en liten kulle, täckt av en slösa av ett pilträds tunna kvistar. "Du får välja själv om du stannar eller går tillbaka. Jag tror att Glod saknar dig." Hon log innan hon vände sig om och riktade sin uppmärksamhet mot jorden framför sig. Inom sig kunde hon inte förneka att hon ville att han skulle stanna, men hon kunde inte tvinga honom, ville inte att han skulle känna sig tvingad. Hon undrade om hennes inre lös igenom hennes tunna skal, om han kände sig tvingad ändå. Hon hoppades inte det.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 22, 2015 20:54:31 GMT
Aeris log stort och klev åt sidan när Liv började gräva. Han tog på sig rollen som hennes personliga tränare och hejade på henne under vilda skratt med fraser som "Bättre kan du!" och "Hur ska det någonsin kunna bli en brottare av det där? Ta i nu!" Han fäste ingen större uppmärksamhet vid hennes ord, inte heller vid hennes ansiktsuttryck. Han var mer diffus och konkret av sig - levde i nuet och brydde sig inte så mycket om känslor så länge de inte handlade om att ha kul.
|
|
|
Post by vera on Aug 22, 2015 21:02:32 GMT
Liv begravde tassarna djupt nere i jorden och skvätte en kaskad av flygande klumpar på honom. Hon flinade, vilket övergick i ett retsamt skratt. När han började spotta och ruska på sig för att få jorden ur päls och mun låg hon ner och vred sig av skratt. Han såg inte ut att vara helt nöjd med att bli gjord till åtlöje, men publiken var så liten att han bjöd på sig själv. Hon försökte desperat kippa efter luft i det våldsamma skrattet, till ingen nytta alls. Hon skrek till av skratt och kanske lite förtjusning, när hon kände en kropp trycka ner hennes kropp-som för tillfället skakade av skratt- mot marken. Hon kanske inte behövde bygga sin lya just idag.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 22, 2015 21:08:20 GMT
Aeris var ganska stor och robust, och Liv var liten och späd. En ojämn match, men hon kämpade som om det gällde livet för att inte ligga underst. Så allt som oftast var det han som fick göra det ändå. Efter brottningsmatchen skakade Aeris jorden ur den gräddvita- och gråspräckliga pälsen och rullade flämtande över på rygg så att han hade trädkronornas djupgröna omfamning för ögonen.
|
|
|
Post by vera on Aug 22, 2015 21:15:28 GMT
Liv rullade ihop sig till en trött boll. Det var fortfarande varmt i luften och hon flämtade leende i sin hopkrupna ställning. Hon hade inga ord att säga, lät tystnaden tala för sig själv. Hon hade inga svar att ge, inga frågor att komma med. Småningom blev hennes andetag lugnare och mer jämna, för att slutligen bli helt rytmiska och jämna. Hon sov gott utan mardrömmar. Inga ljud från omvärlden nådde henne, hon kände inget. Inte ens det hon tyckte om.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 22, 2015 21:17:44 GMT
Han märkte att Liv sov - han måste själv ha slumrat till, för ögonen var alldeles gryniga och solen hade vandrat längre ner över himlavalvet. Aeris tog sig upp på tysta tassar och smög iväg till sin egen lya, där han lämnat den sovande Gold. Hon var inte där.
|
|
|
Post by vera on Aug 22, 2015 21:24:49 GMT
Liv vaknade av att hon frös. Skogen blev sval, kall till och med, utan solen. Hon kröp trött och frusen ner i det lilla hål hon lyckats gräva. Där somnade hon med väggarna på alla sidor, tryckta mot hennes kropp.
Hon vaknade av tassande steg utanför, kände den svala skuggan när någon skymde solen. Hon började ta sig ut. Så fort hon kom ut med huvud och framben såg hon sig med sömn-disiga ögon. Log när hon fick se vem som stod där. Men leendet föll av henne när hon såg Aeris närmast bekymrade min.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 23, 2015 11:08:47 GMT
Gold var inte i lyan. Normalt sett var det ingenting som skulle ha upprört honom, men han hade en krypande känsla av att något inte var helt som det skulle. "Gold är borta", sa Aeris. Liv höjde på ögonbrynen och han började känna sig överdrivet beskyddande, Gold kunde faktiskt ta hand om sig själv. Men hon såg nog också den oroliga glimten i hans ögon och förstod att något var på tok.
|
|