Post by Cashew on Oct 10, 2015 11:05:12 GMT
>> You can't hurt me, I'm a ghost
Chann
Hane
2,5 år gammal
Gräddfärgad undersida, sida, ben och ansikte. Ljusgrå panna, rygg och svans.
59 cm
Ancient Forest (AF) - Talar endast engelska
Chann
Hane
2,5 år gammal
Gräddfärgad undersida, sida, ben och ansikte. Ljusgrå panna, rygg och svans.
59 cm
Ancient Forest (AF) - Talar endast engelska
>> History
Chann föddes i en stor flock i utkanten av Mystic Mountains. Kärlek, föräldraskap och omtänksamhet fanns inte i hans föräldrars vokabulär. Son till alfaparet, stränga, bistra uppenbarelser båda två. Fadern hade erövrat sin plats genom ärligt men delvis onödigt blodigt kämpande, Chann tvivlar än idag på att ens ett litet korn av kärlek någonsin fanns i hans fars hjärta. Modern, Lacaya, var en sträng varginna som inte tolererade något som helst valpbeteende. Chann lärde sig därför tidigt att bete sig som en minikopia av sina föräldrar, stel, formell och bister. Mat var det ont om och till och med inom familjen bröt ständigt nya inbördeskrig ut vid varje måltid - för att få äta sig mätt måste man armbåga sig fram. Sin barndom är något som Chann minns med avsky, sorg och förbittring.
Som tvååring vandrade han till Greenwood Meadow. Där träffade han en underbar tik som lockade fram honom ur sitt skal, lärde honom leva och älska. Hon var den första varelse Chann någonsin känt äkta kärlek till, han var beredd att gå i döden för henne. Men hon lämnade honom, utblottad och svag. Han hade öppnat upp sig för henne, rivit muren som innestängde hans känslor, visat henne sin kärlek, men hon vände honom ryggen. Han blev skrattad åt, en narr, ett retobjekt. Han flydde till Ancient Forest, där han lever än idag. Sedan den dagen har han svurit på att aldrig låta någon klanka ner på honom igen, aldrig komma nära, aldrig visa sina äkta känslor. Han tänker inte bli förnedrad igen.
>> Personality
Chann är en rätt tyst person nuförtiden. Han pratar helst inte om han inte blir tvingad till det, han håller sig inom sitt skal och sticker sällan ut huvudet mot världen utanför. Lite världsfrånvänd kan man säga. Han strövar helst för sig själv och betraktar årstidernas skiftningar i miljön. Han talar mer med sin kropp, hållningen, svansföringen - små, små signaler som det gäller att vara uppmärksam på. Blir han arg, blir han riktigt arg. Förbannad. Han förvarnar alltid ett utfall, men det kan röra sig om sekunder innan han flyger på dig. Därför är det viktigt att hålla koll på kroppshållningen om man stöter på Chann. Nu är han en ganska lugn, tillknäppt och inåtvänd individ som nästan aldrig blir arg eller upprörd, inte ens när han mötte sin kullbroder i Greenwood Meadow och såg denne bli ihjälbiten av sin egen flock reagerade han. Missförstå mig inte, han är inte känslobefriad, men svår att beröra. I varje fall så att det syns utanpå. Chann är en komplicerad individ, ärrad av sin uppväxt och alla hjärtekrossande svek han gått igenom sin ålder till trots, och det är komplicerat att komma nära honom. Men när man väl har vunnit hans vänskap är han en trogen vän i vått och torrt. Eftersom Channs flock i Mystic Mountains endast talade engelska är det det enda språk han kan.
>> I think my window passed me by
"Never. Never again."
Hans sista ord till sin familj ekar i tomrummet mellan öronen där han travar fram över frostnupna höstlöv. Där hjärnan borde vara, om han hade någon. Han tvivlar på det. Hade han kunnat tänka hade han aldrig utblottat sig så för henne. Den händelsen har satt djupa, oläkbara sår i hans ärriga, unga själ.
"You're a fool."
Frost mellan tårna. Stelnande blod runt käftarna. Hur kunde han vara så dum? Hur kunde han förstöra sitt liv så? Det hade ju knappt börjat. Han är en ensam vandrare, för evigt lämnad, för alltid hackad på. Skrattad åt. Gjord narr av. Han minns hela det sista samtalet mellan dem. Honom och henne.
"How can you do this to me?"
Ett skadeglatt leende och en retfullt viftande svans som svar på hans brutna röst.
"It's pretty easy. But I guess you're too weak to understand. Too weak... Easy to break. You're nothing but a fool."
Han kan inte tala. Spridda skratt runtomkring ekar i bakgrunden men når inte riktigt fram. Han har publik som bevittnar hans sönderfall.
"I'm not weak."
"Yes, you are. Too weak. Oh, are you crying? Are you too weak to stand up and meet your destiny?"
"Lies. All of it. Lies.
This is not destiny."