|
Monsta
Aug 12, 2015 21:08:42 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 12, 2015 21:08:42 GMT
"Jag är inte stum!" Plötsligt kände hon ett starkt behov av att visa sig värdig, vara något i hans ögon. Hon klev fram. "Jag kan faktiskt prata perfekt", sa hon högt. "Men eftersom jag är ny här vet jag inte mer om dem än du." Kebury tog till orda. "Vi var faktiskt på väg att jaga men kom mitt i någon slags sammankomst mellan nykomlingarna." Lilith svalde. Kände sig dum. Tänk om No Effect bara tyckte att hon var en barnslig valp?
|
|
|
Monsta
Aug 12, 2015 21:14:31 GMT
Post by vera on Aug 12, 2015 21:14:31 GMT
"Det var väll det jag trodde. Om jag inte misstog mig så har en älgtjur fått span på några snyggingar." Han vände sig mot Lilith igen. "Jag tror många saker, och jag tycks alltid ha rätt!" Denna gången slickade han sin egen nos, blinkade med ena ögat. Han for iväg med ett upphetsat jakttjut och föll in i ett skratt. Hörde de andras tassar bakom sig.
|
|
|
Monsta
Aug 12, 2015 21:21:51 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 12, 2015 21:21:51 GMT
Hon förstod inte riktigt hans kommentar, men sköt iväg efter honom utan att tänka. Hon gläfste ivrigt när hon jagade efter hans hastigt bortflyende kropp. Hon kände vittringen av en älg och satte iväg.
|
|
|
Monsta
Aug 12, 2015 21:33:44 GMT
Post by vera on Aug 12, 2015 21:33:44 GMT
Han använde sig av sin egen teknik, hade ingen lust att döda, bara jaga. Han drog runt i snåren runt tjuren, rörde sig tyst en bit och brakade till på andra sidan. Sedan rusade han fram med käftarna öppnade, ett vilddjur i högsta grad. Men han lät käftarna slå igen med en hög smäll, men inget mellan dem. Han log ett snett leende när han travade efter tjuren. De andra var redan i full fart och följde tjurens spår med en exakthet utan like. Hans utsida var lika dan som alltid; nonchalant leende, men insidan var i tankar. Lilith intresserade, roade, honom. Hon var talför, men inga dumma ord hade lämnat hennes tandbeklädda mun. Han smilade. Kanske han träffat rätt brud?
|
|
|
Monsta
Aug 12, 2015 21:38:42 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 12, 2015 21:38:42 GMT
Hon travade nonchalant en bit ifrån honom, lät blicken då och då vandra dit som av en händelse, sneglade högdraget på honom, värdigt. Men inombords ville hon bara skrika av känslor som tumlade om varandra. Han tittade i alla fall på henne. Var det bara en inbillning eller var det faktiskt så? Hon märkte av hans taktik. Ingen av de andra jagade för att döda, bara driva älgen mellan sig. Inte heller hon. Men hon var stolt över att hon klarade att se på No Effect med sådan beräknande nonchalans när hon nu brann av iver under masken.
|
|
|
Monsta
Aug 12, 2015 21:45:50 GMT
Post by vera on Aug 12, 2015 21:45:50 GMT
Noel hade aldrig haft turen att lära sig hur man höll mun om småsaker. "Jag ser dig, även om du inte vill det sjäv så vet jag precis när du ser på mig, och när du tittar bort." Hon vände snabbt huvudet åt ett annat håll. Han använde sin förmåga att röra sig livsfarligt tyst ch slank in i snåret bredvid sig. Han beräknade, rörde sig, slog till. När hon sneglade åt hans håll igen gled han ut ur buskarna precis framför henne. Hon gick rakt in i hans musklade bröstkorg. "Se dig för, det gör jag." Han blinkade och snodde runt, rusade efter de andra som lekte med tjuren. Han jäktade på den bakifrån med rop och tjoanden. Kände fascinerade, undrande blickar i ryggen.
|
|
|
Monsta
Aug 12, 2015 21:50:50 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 12, 2015 21:50:50 GMT
Det hettade i de pälsklädda kinderna. Säga vad man ville om nykomlingen, men blyg var han inte. Egentligen var det rätt patetiskt att hon fallit så pladask. Hon hade vetat om hans existens i ungefär tio minuter. Väldigt patetiskt. Hon kände ett plötsligt behov av att inte följa strömmen, att motarbeta de andra som med förundrade ögon följde allt han gjorde. Ville visa att hon inte var desperat. Att hon klarade sig själv. Om det var för att visa honom eller sig själv eller alla andra visste hon inte. Så medan alla hade blickarna vända mot den självsäkre hanen snek hon sig iväg. Intalade sig att han skulle spåra henne om han ville hitta henne, och om han inte gjorde det... Om han inte gjorde det var han ingenting annat än ett förtvivlat slöseri med känslor.
|
|
|
Monsta
Aug 12, 2015 21:59:57 GMT
Post by vera on Aug 12, 2015 21:59:57 GMT
Han bromsade upp i takt med de andra, deltog lite i det ras upphetsade prat om jakten. Hur de jämnförde bravader. Men han hade tankarna på annat håll. "Jag sa ju att han fått upp ögonen för en snygging, jag ska se om jag kan leta rätt på den!" Han satte av efter tillbaka den vög de kommit, gled in bland spåren efter Lilith. Hon hade tagit krokiga vägar, men efter en stunds sökande fann han henne i en glänta. Han gick fram till henne, satte sig ner med framtassarna intill hennes. "Snygg pälsfärg." Mumlade han, iaktog henne när hon hastigt såg ner på sina tassar, sedan åt vänster och sedan på honom. "Du intresserar mig. Vem är du, Lilith?" Han lade sig ner, likaavslappnat och nonchalant som alltid, men något i hans rörelse var annorlunda. Han bara gladdes åt att hon inte visste hur den normalt sett var.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 7:10:25 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 13, 2015 7:10:25 GMT
"Lilith från Greenwood Meadow. Mer finns inte att berätta om", sa hon med neutral röst. Medan hon fullkomligt rasade inom sig - han hade kommit! Han hade gett henne en komplimang! - lät hon ingen av dessa känslor undslippa henne. Så vände hon sig mot No Effect. Såg honom i ögonen med ett plötsligt uppvirvlat mod. "Vem är du då, No Effect?"
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 7:20:22 GMT
Post by vera on Aug 13, 2015 7:20:22 GMT
"Jag är Noel. Född och uppvuxen i Umbra Silva, men nu är jag här istället." Han såg in i hennes virvlande ögon, han kunde för sitt liv inte läsa av henne. Ena sekunden var hon ivrig som ingen annan, nästa var hon lugn, neutral. "Du sa att det inte fanns mer att säga, men varför är du här då? Jag tror knappast att du bara råkade vakna här just idag." Han undgick inte att se det sneda lilla leendet under ett tunt lager av päls. Han själv var helt olik sig själv. Han hade inte ett leende på läpparna, det enda som fanns var ett intresse i ögonen. Men å andra sidan, en riktig komiker skrattar inte åt sina egna skämt.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 7:26:45 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 13, 2015 7:26:45 GMT
"Jag kom hit för ett par dagar sedan. Ville se världen. Vidga mina vyer, om du förstår." Hon mötte hans blick, full av äkta intresse och det kändes nästan som om hon vunnit en seger. Inom sig jublade hon vilt. Medan det på utsidan inte syntes ett dugg, inte ett fragment, av de svallande känslorna. "Umbra Silva säger du? Jag har hört talas om det. Det ska visst vara krig i de västra regionerna, inte sant? Medan nord är neutralt under styre av nya regenter." Hon log. Tyckte att hon snappat upp ganska mycket för en gångs skull. "Men du får gärna berätta mer."
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 7:36:32 GMT
Post by vera on Aug 13, 2015 7:36:32 GMT
"Ja... jag kom hit för att jag inte ville vara där mer. Jag bodde i de norra religionerna, men jag trivdes inte under rebellernas styre, så jag gick upp till de västra delarna med mina bröder. Och sen..." Han funderade på om han kunde säga mer. "Det här får du inte säga till någon alls." Nu fanns inget intresse i hans ögon, bara sökandet efter ett löfte. En kort nick, och sökandet var över. "Och sedan dog tre av mina bröder. Jag har bara systrar kvar. Sedan gick jag hit. Simmade mellan öarna. Så nu är jag här." Han visste att hand berättelse var sorglig, men han hade lärt sig att ge såret hårda kanter. Han fällde inte en tår, rörde inte ett öra om den saken. Nu fanns bara allvar i hans blick, och den såg rätt in i hennes stormande ögon.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 7:42:51 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 13, 2015 7:42:51 GMT
Hon satt stel med tassarna fastvuxna i marken. Som en orörlig klippa. Hon såg på honom med en blandning av medlidande, sorg och förvirring. Gjorde sitt bästa för att dölja det, hon trodde inte att Noel var typen som gillade att bli ömkad och tyckt synd om. "Vad tråkigt", sa hon istället med neutral stämma. "Mycket tråkigt. Men jag lovar - mina läppar är förseglade."
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 7:50:17 GMT
Post by vera on Aug 13, 2015 7:50:17 GMT
Han svarade inte på det, bara nickade snabbt innan han sken upp i ett leende. "Jag har hittat snyggingen nu, vi kanske borde gå tillbaka?" Han reste sig och började lugnt gå tillbaka till de andra. Efter några sekunder hörde han Liliths springande steg och sekunden efter travade hon bredvid honom. "Du glömmer ögonen, allt du döljer med resten avslöjas i dina ögon." Han sade det neutralt, i förbifarten, ändå visste han att hon träffades av det.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 8:00:01 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 13, 2015 8:00:01 GMT
"Jag har full kontroll på mina ögon", sa hon. "Så vad är du, någon slags mystisk magiker? Som ser in i mina ögon och plötsligt, genom ett trollslag, vet mina allra mörkaste hemligheter?" Men hon var noga med att hålla fokus på något framför henne när hon talade. För träffad var hon. Nästan fysiskt. Som om någon satt en pil i hennes panna. Men hon höll muntert lågan uppe och undrade i sitt - dolda - stilla sinne vad det här var för en varg.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 8:07:08 GMT
Post by vera on Aug 13, 2015 8:07:08 GMT
"Det beror på vad du definierar som full kontroll. Jag kan inte läsa dina tankar, men det dina känslor avspeglas i dina ögon.Full kontroll börjar alltid med tankarna, och det är det enda du har glömt." Det var ett ämne han visste mycket om. Han hade fått lära sig allt om det när hans bröder dog, när han blev lämnad ensam. Men det var han förflutna, nu levde han i Ancient Forest. Men han bodde inte där, ingen lya. Bara ett liv.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 8:13:56 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 13, 2015 8:13:56 GMT
"Kontroll är ett relativt begrepp. En åsiktsfråga." Med de orden travade hon ifrån honom och satte iväg för att bygga en lya. Ny som hon var i skogen hade hon inte hunnit skaffa sig en lya ännu. Hon förvissade sig om att hon var en bra bit ifrån Noel innan hon satte igång med att skapa en enkel riskoja. Kunde inte låta bli att notera att hon gjorde den för två.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 8:18:58 GMT
Post by vera on Aug 13, 2015 8:18:58 GMT
Han gick lugnt vidare, såg efter Lilith med ett litet leende. Han gick efter de andra som stod i en klunga längre bort. Han fick ett välkomnande. Ett lekfullt förtjusat busvissel och orden. "Här kommer lejonet!" Han tog ett språng på sidan av en sten, landade med sänkt huvud. Medans han rätade på sig höjde han huvudet med blottade tänder. Lejonet.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 8:25:23 GMT
via mobile
Post by Cashew on Aug 13, 2015 8:25:23 GMT
Hon var trött av dagens händelser och betraktade sitt färdiga verk med ett slags utmattad stolthet. Så orkade hon inte med att gå tillbaka, hänga efter. Hon tyckte att Noel hade ett väldigt nonchalant sätt att vara, nästan som om han visste allting om henne, saker hon inte ens visste om själv. Ögonen! Hon hade full kontroll på sig själv. Men ändå, han hade anförtrott henne en mörk del av sin historia. En hemlig del. Han hade sagt att hon intresserade honom. Kanske det. Hon tyckte inte om att bli tillsagd, än mindre av främlingar som trodde sig kunna se djupet av henne i hennes kvicksilverfärgade ögon. Så rullade hon ihop sig i sin nya lya med ansiktet mot utgången och huvudet på tassarna. Lilith somnade försjunken i tankar.
|
|
|
Monsta
Aug 13, 2015 9:00:06 GMT
Post by vera on Aug 13, 2015 9:00:06 GMT
Han var van vid att följa sin egen rytm och han hade inga planer på att bryta den vanan. Han rullade ihop sig i ett buskage och somnade nästan direkt. När han öppnade ögonen såg han rätt in i ett par i kvicksilver. Det var inte svårt att avgöra vana det var och han kröp ut. Hon backade undan och gav honom utrymme att resa sig upp. Han ruskade löv och kvistar ur pälsen. Sedan log han. "Hur länge har jag varit övervakad?"
|
|