|
Post by vera on Aug 28, 2015 19:31:42 GMT
Hon kvävde ett pip när hon såg honom springa sin väg. "Förlåt" Viskade hon tyst. Hon visste att hon var ömtålig, att hon måste härda sig själv. Men samtidigt ville hon inte det. Hon gick sakta mot vad hon hoppades skulle vara en plats i lä. Spände sig när hon hörde springande tassar bakom sig.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 6, 2015 15:34:23 GMT
Vârcolac avskydde att komma krypande tillbaka och be om ursäkt. Men han märkte ju att hon var ledsen - det kunde vilken idiot som helst se. Han var helt enkelt tvungen att i alla fall be om ursäkt. Han hittade henne i ett litet hålrum mellan några stenar. Hon tittade förskräckt upp på honom när han kom travande. "Jo, jag... Jag är ledsen om jag sårade dig förut", mumlade han.
|
|
|
Post by vera on Sept 6, 2015 15:42:45 GMT
"Det är okej nu." Viskade hon för att inte visa gråten i hennes röst. Nu måste hon skärpa sig! Men hon kunde inte, låg bara stilla och höll inne alla känslor så gott hon kunde. "Jag är okej. Du kan gå, jag ser ju att du inte vill var här." Hon förvånades över hur säker hennes röst lät, men gladdes åt det. Hon log svagt och blinkade bort den vassa snön som tårades hennes ögon.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 6, 2015 15:49:14 GMT
"Vem har sagt det?" Demonstrativt satte han sig ner i snön, men insåg hur patetiskt han betedde sig. Varför dröjde han kvar? Hon hade ju rätt. Och han hade fått sin förlåtelse. "Jag har ändå inget bättre för mig."
|
|
|
Post by alehajo on Sept 6, 2015 15:56:30 GMT
Bella såg på avstånd de två vargarna som satt i snön. De verkade prata om något viktigt och det tog emot att bryta sig emellan, samtidigt som hon verkligen behövde någon som kunde förklara för henne hur man överlevde i bergen. Det var isande kallt, snön täckte bergstopparna och hon sjönk ner djupt för varje steg hon tog medans vinden kylde ner henne mer och mer. Hon tänkte Mendel längtan på klimatet i Greenwood Meadows och undrade om det verkligen varit ett klokt beslut att ta sig till bergen. Hon var hungrig och hon hade försökt jaga, men bytet hade sprungit ifrån henne lekande lätt när hon pulsade efter det i snön. Hon insåg att hon var tvungen att ta kontakt med vargarna - annars skulle hon antingen svälta eller frysa ihjäl. Så hon gick sakta fram till dem. "Hej", sa hon försiktigt. "Stör jag?"
|
|
|
Post by Cashew on Sept 6, 2015 16:12:28 GMT
Varco vände sig mot den främmande tiken. Hon var ganska nätt till kroppsbyggnaden, även om hon såg ut som en tik gör mest. "Nej", svarade han och gjorde ingen ansats att utveckla svaret.
|
|
|
Post by alehajo on Sept 6, 2015 16:28:14 GMT
"Okej...", sa Bella försiktigt. Hon kände att stämningen var tryckt men det hon kände mest var att ingen av vargarna ville ha henne där. Hon ville inte heller vara där. Men hon hade ingen val om hon ville överleva. "Jaha, här var ni ju muntra", sa hon i ett försök att lätta upp stämningen. "Är alla i bergen såhär? Och är det alltid såhär dåligt väder?"
|
|
|
Post by vera on Sept 6, 2015 16:32:54 GMT
"Tror jag säkert." Sa hon som svar på Varcolâks redan bortglömda ord. Hon gjorde sitt bästa för att samla ihop till ett leende och burrade upp pälsen ytterligare. "Evaóla"
|
|
|
Post by alehajo on Sept 6, 2015 16:38:24 GMT
"Bella", sa Bella och log, lättad över att äntligen få prata med någon som svarade någorlunda normalt. Ändå kunde hon inte skaka av sig känslan av att den andra tiken var rädd och osäker. "Hur är det?" frågade hon.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 6, 2015 16:51:13 GMT
Varco satt tyst och betraktade Bella. Brottades med sig själv. Vad gjorde han här? Varför stack han inte? "Vârcolac", sa han plötsligt. "Och ja, bergsvargar blir ofta lite... udda. Och ja, vädret är ofta helt knäppt." Han bet sig själv i tungan. Just snyggt, Varco, tänkte han samtidigt som han reste sig och skakade snön ur pälsen. Ta dig ur det här utan att såra någon om du kan.
|
|
|
Post by alehajo on Sept 6, 2015 17:00:46 GMT
Bella såg på honom och log vänligt. "Okej", sa hon. Hon såg ivrigt på honom. "Vem är du då?"
|
|
|
Post by Cashew on Sept 6, 2015 17:09:57 GMT
Jag? Nej, jag är ingen. Bara en helt idiotisk varg som alltid trasslar till det för sig. Han rådbråkade sin hjärna i jakt på något smart att säga, eller i alla fall något som inte lät som osammanhängande muttranden. "Jag kommer från Rumänien", sa han. "Men jag stack hit och... blev kvar. Mer intressant är jag egentligen inte." Varco förvånades över säkerheten i sin egen röst.
|
|
|
Post by vera on Sept 6, 2015 17:23:49 GMT
Hon drog sig försiktigt bakåt, försökte sjunka in bland skuggorna. Hon visste att de andra såg henne, men ingen sa något. Hon gjorde sitt bästa för att andas tyst och stannade inte förens bara hennes lysande ögon syntes.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 6, 2015 17:36:32 GMT
Varco vände på huvudet och mötte Ellas blick. Hon hade sjunkit undan, gömt sig bit för bit tills bara hennes ögon avslöjade att hon var där. "Vad gör du?" frågade han och kunde inte dölja sin förvåning. Bella tittade också på Ella som harklade sig och trevade efter ord.
|
|
|
Post by alehajo on Sept 6, 2015 17:40:54 GMT
Bella såg på tiken. Hon verkade uppenbarligen väldigt rädd och osäker. Bella visste inte vad hon ville men hon hon stod inte ut med att bara stå och se på. Försiktigt gick hon fram till Evaóla, strök sig mjukt mot hennes sida och viskade mjukt åt henne: "Det är okej. Jag är inte farlig". Tiken ryckte till vid beröringen men verkade trots allt lugna sig lite.
|
|
|
Post by vera on Sept 6, 2015 17:55:51 GMT
De få ord hon kunde komma på fastnade i halsen och hon fick bara fram små förvirrade läten. Så tog hon ett djupt andetag, blundade. "Ingenting jag bara... ingenting." Sa hon med en suck. Hon kröp fram igen och kände hur hon krympte framför de andras blickar, liksom kröp ihop.
|
|
|
Post by alehajo on Sept 6, 2015 17:59:05 GMT
Bella kände tydligt Evaólas ovilja till att vara kvar. Hon visste inte vad som störde henne, om det var hanen eller hon. Så hon slickade henne mjukt över ryggen och Evaóla sjönk ihop ännu lite till, men hon verkade tolerera det. "Var bor du?", frågade Bella mjukt. "Du kanske borde gå hem?"
|
|
|
Post by vera on Sept 6, 2015 18:05:41 GMT
Nu ville hon kunna komma med något i stil med "Ja, det borde jag nog", och sedan rusa iväg. Men hon hade inget hem. "Nej, jag... jag bor ingenstans." Orden stockade sig i halsen på henne, trängdes med den irriterande gråten.
|
|
|
Post by alehajo on Sept 6, 2015 18:08:31 GMT
"Inte jag heller", log Bella. "Ska vi gräva oss någonstans att bo? Om du står ut med mig? Jag fryser så att jag håller på att bli tokig."
|
|
|
Post by vera on Sept 6, 2015 18:17:44 GMT
Evaóla bet sig tveksamt i läppen, såg på Varcolác i hopp om hjälp. "Eh, jag... det är inte det at jag inte står ut med dig jag bara... sover helst ensam. Jag kan hjälpa dig att gräva om du vill." Hon blinkade hårt och började resa sig. Kanske kunde hon stå ut med grävlingsboet en natt till.
|
|