|
Post by Cashew on Aug 8, 2015 18:53:57 GMT
Sand Sapirum är beläget i Elwendales sydligaste delar. Själva området består i princip bara av vidsträckta sandstränder där vågorna kluckande slår mot stranden. Bortom havet tar Elwendales gränser slut och ett annat rike, Umbra Silva, tar vid. Det är få villebråd här och inte särskilt många vargar heller, underströmmarna är farliga om man skulle råka hamna i vattnet. Då sveps man ut från land och ser det aldrig igen. Men för dem som håller tassarna på jorden är platsen vacker och ett riktigt andningshål.
Karaktärer i rollet Ryen - Dantcyrs Lola - Vera Zassa - Alehajo Blue - 1d Bellatorum - Alehajo Aslan - Dantcyrs
|
|
|
Post by Cashew on Aug 8, 2015 20:18:21 GMT
Han pressade sin svarta nostryffel mot sanden, tassarna sjönk ner och likt Hans och Gretas brödstig kunde man se en lång rad tassavtryck längs hela stranden. Höll sig nära vågorna men aldrig så att de vidrörde hans bruna tassar. Lukten av salt, tång och sjöfågel virvlade upp i nosen och vidare in i hjärnan, där de bearbetades och reddes upp. Solen brände i hans fluffiga päls, till färgen lik en bit mörk choklad, fylld med kola som runnit ut över kanterna. Han visste att han kunde uppfattas som stilig, men han gjorde sig aldrig något besvär med att försöka vara det. Han var nöjd med sig själv som han var, försökte aldrig göra sig till någon annan än han var. Visst tyckte han inte överdrivet mycket om att vara smutsig, men han kände många vargar som var bra mycket fåfängare än han. Han stod mitt i solskenet och gjorde märken i sanden, puffade upp som små högar där hans nos hade grävt ner sig. Försiktigt doppade han nosen i vattnet, men när en våg skvätt på honom fnös han och skakade på sig. Han var inte rädd för vatten, han tyckte om att simma - men idag var det för höga vågor. Underströmmarna kunde vara förrädiska. En gång hade hans egen flockbror, som oförsiktigt vadat ut i vattnet, burits iväg av strömmarna. De hade aldrig sett till honom sedan. Ett plötsligt ljud bakom honom, lite till vänster fick honom att avbryta vad han nu höll på med och förvånat titta upp.
|
|
|
Post by vera on Aug 8, 2015 20:37:49 GMT
Lola gick försiktigt ut ur gräset. Hennes stora grönbruna ögon log en sekund mot hanen innan hon ställde sig för att dricka. Känslan av att vara iakttagen gick henne inte förbi. Hon drog ihop sin lilla kropp när hon gick tillbaka. Vågade inte se honom i ögonen. "Lola" mumlade hon.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 8, 2015 20:45:03 GMT
Glatt överraskad började svansen veva likt en propeller och han skuttade lekfullt fram mot tiken. Hon var ganska liten, mager och tystlåten. Han böjde sig ner för att dricka bredvid henne. Vattnet var salt, men gick att dricka. Ur ögonvrån studerade han hennes ansikte. Det var knappt att han hört henne när hon presenterat sig, men hon hette Lola efter vad han förstod. När han druckit ett par salta klunkar slickade han sig om munnen och rättade på sig. "Ryen", sa han med ett charmigt leende.
|
|
|
Post by vera on Aug 8, 2015 21:05:34 GMT
Hon log mot Ryen. Han var en sådan charmknutte. Om någon timme eller mindre skulle han ha glömt henne. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra, så hon vände sig om för att gå upp genom det torra gräset igen. Han följde enträget efter henne, inte snabbt och inte långsamt. I hennes takt. Hon var inte den som fräste av folk, men inte heller den som bjöd in. Hon gick vidare tyst. Om han ville ha ett samtal så var hon inte den lättaste att dra med, men hon skulle inte avvisa honom. Inte än i alla fall.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 8, 2015 21:09:41 GMT
Lola verkade kort, innesluten i sin egen värld, gick i egna tankar. Ryen följde efter henne och hoppades att han inte trängde sig på. "Jo, så var kommer du ifrån? Jag är född här. Ja, inte här just, men i området", smilade han och var hyfsat nöjd med sitt eget skämt. Av någon anledning verkade inte Lola som den komiska typen.
|
|
|
Post by vera on Aug 8, 2015 21:15:10 GMT
"Jag är från nästan här. Jag är född i flocken som har territoriemet här bredvid." Hon log lite större, visade tänderna. Hon kände själv hur hon började lossna. "Men om du inte är från precis här, precis vart är du ifrån då?" Han gav till ett kort skratt. Hon snubblade till när hon trampat på en vass sten och reste sig generat. Då skrattade han högt och hon fnissade.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 8, 2015 21:23:06 GMT
Han var nästan aldrig blyg. Hade alltid lätt att skratta. Och när han skrattade fick han andra att skratta. Det var så det funkade. "Jag är inte heller från precis här, men jag kan i alla fall stå på benen och inte på näsan", log han brett mot Lola. Hon hade börjat mjukna nu, det kändes. Det var ett steg i rätt riktning.
|
|
|
Post by vera on Aug 8, 2015 21:31:56 GMT
Hon fnös sanden ur nosen och ruskade den ur pälsen. "Ibland tvivlar jag på att jag har ben. De är så små så de knappt syns ju!" Det sista muttrade hon ut, men det var ett skämt. Det verkade som att Ryen fattat det, för han skrattade. Hon började känna sig bekväm i samtalet. Det var en ovan och skrämmande känsla. "Uhm... jag kom egentligen bara hit för att dricka... jag ska försöka ta en ödla nu... ehm, vill du följa med?" Hon hävde ur sig de sista orden. Sedan insåg hon sin dumdristighet och satte av. Men Ryen hade tydligen tänkt sig annat, och hans språng var snabbare. "Jag fångar långt mer än ödlor!" Hon skrattade, antog utmaningen som hon med all säkerhet skulle förlora.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 8, 2015 21:38:08 GMT
Han sköt iväg med siktet inställt på den lilla barrskogen där han visste att det fanns små strandlevande harar och annat. Han skrämde upp en snövit hare och jagade den mellan träden, när stammarna började glesna slog han ner på den och dödade den direkt, utan smärta. Lola kom rusande; hon hade inte hunnit med i hans vilda framfart. "Får det lov att vara en äkta strandhare åt fröken? Eller du kanske har magen full av ödlor?"
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 6:54:45 GMT
Lola skrattade. "Jag får nog plats!" Det var länge sedan hon ätit något från skogen förutom möss. Visst smakade det gott, men magen var ovan och sade stopp efter ett tag. Då satte hon sig och såg sig omkring. Hon skulle ha ofattbart svårt att springa ifrån hanen här. Men å andra sidan trodde hon inte att det skulle behövas. Om ett tag skulle hon antagligen jaga ödlor ensam igen. Hon suckade åt sin förutsägbara framtid. Men nu fick hon avbryta sina tankar, för nu var Ryen färdig att sätta mun och tassar i rörelse.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 7:20:53 GMT
"Är du varm? Jag vet en jättefin klippa längre bort, där strömmarna inte är så starka." Han satte av och visste att han skulle ha känt svetten bryta fram - om han kunnat svettas genom annat än munnen. Han hörde Lolas lätta steg bakom sig. Ryens favoritplats låg inte långt därifrån, en mellanstor, blankslipad sten som reste sig över stranden. Han hade badat där många gånger, visste hur djupt det var. Han väntade tills Lola kom upp på stenen. "Damerna först!" utbrast han och kastade sig glatt över kanten.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 7:35:49 GMT
Lola tvekade några sekunder. Hon visste ingenting om hur det var att bada här. Men Ryen hade hoppat i, så hon följde hans exempel. Hon tog ett långt skutt ut över kanten och landade med ett litet plask bland vågorna. Hon såg sig omkring och fick se Ryan på väg upp mot stranden. Hon satte av efter honom. Hon kanske inte var den snabbaste löparen, men i vattnet hade hon inte mycket motstånd. Där var hon en av de allra snabbaste. Hon kastade sig upp på land nästan exakt samtidigt som Ryen. Hon skakade vattnet ur pälsen och gick efter honom upp på stenen igen. Hon lade sin kropp- som nu såg mer undernärd ut än vad den egentligen var- på den varma stenen och tog ett djupt andetag. "Så du är en dam?" Hon blundade när hon sade det, kunde föreställa sig Ryens leende.
|
|
|
Post by alehajo on Aug 9, 2015 8:02:58 GMT
Zassarina
Zassa sprang snabbt över den vackra stranden. Hon visste inte vart hon var på väg, men hon hade känt dofter av andra vargar. Och nu ville hon inte vara ensam mer. Sen hon vandrat in i Sand Sapirum hade hon inte sett en enda varg. Men nu hade hon fått nys om två stycken samtidigt. Zassa snabbade på språnen och kom fram till en klippa.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 8:19:20 GMT
Lola reste sig hastigt. Den nya tiken kanske hörde ihop med Ryen, då ville hon inte vara emellan. Men den nya tiken såg minst lika osäker ut hon, så Lola satte sig igen. "Lola" Det var det enda hon vanligtvis sa till någon. Visst hände det ganska ofta att någon småflirtig hane tyckte om hennes bräckliga utseende, men det var vanligare att hon bara sa Lola och gick. Men nu hade hon ingen stans att ta vägen. Hon kände sig lite obekväm med situationen. Hon var över den andra tiken, ville vara i jämnhöjd. Men hon kunde ju inte be tiken att komma upp. Det var ju Ryens klippa, inte hennes!
|
|
|
Post by alehajo on Aug 9, 2015 8:25:51 GMT
Zassa såg på tiken uppe på klippan och tog ett språng upp till dem. "Hej", hälsade hon. "Vilka är ni?" Hon log mot dem. "Jag heter Zassa." Sedan såg hon på dem. Den lilla tiken verkade uppenbarligen osäker men hanen stod lugnt och såg på som om han väntade på vad som skulle hända härnäst. Plötsligt kom Zassa att tänka på att de skulle kunna ha en lya med ungar uppe vid klippan och att det var därför de var så tysta. Hon ryggade tillbaka och vädrade. Inga fler vargar eller vargungar för den delen. Då var det ingen fara. Hon vände sig mot dem och log igen.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 8:35:42 GMT
"Uhm... jag är Lola, och jag är från flocken bredvid. Jag, jag kanske ska gå..." Hon började försiktigt gå mot klippans kant, men hindrades av Ryen. "Jag har inte presenterat mig ännu!"
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 8:40:54 GMT
"Jag är Ryen", log han mot den nya tiken. "Jag är född i området, och Lola här kommer nästan precis härifrån", sa han och blinkade mot Lola som verkade ha korkat igen den lilla öppning som hon gläntat på. "Häng med och bada!" skrattade Ryen och skakade havsvattnet ur pälsen så att han fungerade som en provisorisk vattenspridare över de båda tikarna.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 8:53:57 GMT
Lola glömde helt att vara sig själv och kastade sig ut i vattnet efter Ryen. Hon spräckte ytan, men kom inte långt. Under henne dök Ryen upp och hon skrattade högt när hon gled av. Det var skönt att för en gångs skull ha ett öppet och ärligt skratt. Hon skvätte vatten på Ryen som gick till stack med stora svallvågor. Hon avbröt ett skratt när hon kände en nybliven underström gripa tag i hennes svans. Hon slungade sig framåt, ut ur greppet och rakt in i en förvånad Ryen. "Nyström" Flåsade hon innan hon lade framtassarna om hans hals. "Nu orkar hag inte simma själv" De skrattade ikapp medans Ryen simmade in mot land. Där blev de blöta igen av en ruskande tik.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 8:58:13 GMT
"Varför skulle du? Finns ju inte särskilt mycket muskler på det här", sa han och bet lekfullt i hennes ena framben. "Men du har tur som får åka snålskjuts på Elwendales starke man!" När de kom upp på stranden ruskade han på sig likt en blöt hund (i princip vad han var också) och skrattade högt.
|
|