|
Post by vera on Aug 9, 2015 18:14:17 GMT
Lola som faktiskt ätit något var den piggaste och låg vaken en stund. Hon hade verkligen varit öppen idag. Alla sprärrar var borta. Det enda problemet var att hon kände sig lite ivägen när honan och Ryen pratade. Hon fnös och blundade. Hon fick försöka intala sig att hon inte var ivägen. Försöka.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 18:21:02 GMT
Ryen kämpade sig upp på trötta tassar - hungern gnagde på hans inälvor likt ett otäckt monster. Han var helt enkelt tvungen att äta något. "Jag måste bara äta något", sa han till tikarna och rusade iväg mot den lilla samling barrträd som stod en bit bort. Lämnade tikarna att göra vad de nu ville. Han sprang mellan stammarna och fick syn på en brun hare, väl kamouflerad mot det sträva strandgräset men tydligen inte tillräckligt för hans skarpa ögon. Han kastade sig över haren, inte speciellt graciöst, och slöt käkarna kring dess smala hals. Tryckte till. Den avled direkt och med glupande aptit lade han sig ner och började slita i det torra köttet. Haren hade varit uttorkad, för köttet var inte så saftigt som han hade velat, men det var mat och förresten var han van vid att inte få allt han bad om. Med haren i magen skuttade han glatt tillbaka till tikarna på stranden.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 18:30:30 GMT
Lola plaskade ut i vattnet. Det var stilla på ytan, inga undervattenströmmar och ingen vind. Hon lät det svala vattnet kyla hennes kropp innan hon gick upp. Hon trampade frenetiskt i sanden, sjönk ner, och trampade igen. Hon kom upp till de andra och sandade ner sin päls. Hon rullade sig från sida till sida, kliade kroppen från topp till tå. "Nu ser jag ut som ett mähä, men det får ni leva med. Vi har ju prins morgonvacker här också." Hon blinkade mot Ryen innan hon satte sig upp. Redo för lekstrid.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 18:34:08 GMT
Ryen log stort åt det ironiska skämtet och intog lekposition, med upphöjd bakkropp och ögonen utmanande fastnålade i Lolas. Hon gav till ett litet tjut och kastade sig över honom, men han var större än hon och skakade henne av sig som han skulle ha ruskat på sig efter ett dopp. Hon bet lekfullt i hans päls där hon kom åt, han snodde runt och nafsade henne över nacken så att hon fick springa undan med ett glatt utrop. Han rusade mot henne och drog i hennes päls medan hon flämtande lade sig på rygg i sanden och utbrast: "Jag ger mig! Jag är besegrad av prins morgonvacker!" Ryen skrattade och kråmade sig som inför en stor publik. Zassa låg bredvid dem och log ett stort vargleende.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 19:13:20 GMT
Hon lät det sista skrattet rinna ut innan hon rullade ner på sidan. Hon log flämtande mot Ryen. "Prins morgonvacker behöver kanske ett bad?" Hon gled ner i vattnet och skvätte upp en kaskad av vattendroppar på de andra. "Och trädet behöver nog också vatten! Du börjar ju nästan se vissen ut!" Så låg hon och retades tills de andra i ett lekfullt ursinne forsade ut i vattnet och över henne.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 19:18:39 GMT
Han kastade sig över den lilla tiken och blundade för alla svala droppar som träffade ögonlocken. Kände hur han kyldes ner, effektiviteten hos vattnet var otrolig. Han lade tassarna på Lolas rygg och ryckte och slet i pälsen på hennes blöta nacke som en galning. Zassa rusade omkring och bet honom lekfullt på höften så att han blev tvungen att släppa greppet om Lola för att på lek hugga efter Zassa istället. Deras vilda lek förde dem längre och längre ut från land, och snart kände han hur bottnen försvann under tassarna, hur underströmmarna slet i hans kropp. Snabbt skyndade han sig in på grundare vatten - de här strömmarna var inte att leka med. Han kunde bara föreställa sig vad som hänt med hans förra flockbror. Han skällde på de andra att komma in en bit, ville inte att de skulle råka illa ut. Så fortsatte leken.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 19:30:43 GMT
Lola som var minst fick kämpa hårt för att inte vara den som var underst jämnt, men det var inte sällan som någon kastade av henne lika enkelt som en vante. Hon plaskade och flåsade. Trampade vatten och blöt sand. När de slutligen gick upp läde hon sin utmattande kropp i det torra gräset istället för i sanden. Hon bet efter Ryen som lekfullt var påväg att lägga sig på henne. "Jag kan inte andas om tunga prins morgonvacker ska vara på mig!" Hon höll andan och rullade med ögonen. De andra skrattade. Sedan hörde hon inte mycket mer innan hon somnade.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 19:36:06 GMT
Ryen låg på Lolas vänstra sida i strandgräset, i sin tur med Zassa bredvid sig. Skymningen föll; röd, flammande tändes himlens sprakande brand som blossade upp och slocknade varje natt. Ljuset färgade Lolas päls mörkt röd där hon låg, fridfullt med huvudet på tassarna, medan Zassa blev rosa till färgen. Lola såg så fin ut när hon sov, som om hon bröstade upp sig och lämnade den där osäkra, blyga tiken bakom sig i drömmarna. Han kände hur ögonlocken började tyngas. "Sov gott", sa han vänd mot Zassa innan han lutade kinden mot tassarna och somnade med ett ansikte som stod i brand, antänt av den döende solen som nästa morgon skulle återfödas till ännu en storhets dag.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 19:45:32 GMT
Lola drog efter andan. Vattnet hon fått släppt över sig kändes iskallt mot hennes sömnvarma kropp. Hon for upp med raggen rest och läpparna uppdragna. Hon utstötte ett ljust morrande som bara var hennes. Litet och en aning barnsligt. Men hennes hot möttes av skratt. Hon fokuserade blicken och fick se Ryen och Zassa vrida sig i skratt. Hon fnös. Detta var lite pinsamt tänkte hon. Sedan kastade hon sin våta kropp över de andra. Hon sprang i full fart längs med stranden, men att vara liten hade sina nackdelar och hon välte snart omkull igen. "Jag ska döda er!!" Hon vred sig i skratt under deras kittelattacker. Såhär roligt hade hon inte haft på länge!
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 19:51:33 GMT
Gryningsljuset kastade sina varma strålar över de tre virvlande vargarna på stranden. Gjorde deras skuggor längre och lös dem i ansiktet. Ryen tumlade runt och skrattade av hjärtats lust. Detta var livet för honom; två underbara vänner att ha kul med. Zassa bet honom på skuldran och Lola nafsade i hans päls, men det var bara på skoj och det gjorde inte det minsta ont. Det kunde se vilt ut men egentligen så var allt under full kontroll. Pälsen blev alldeles full av sand när han rullade runt och högg om vartannat, men det bekom honom inte alls.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 20:06:24 GMT
Lola drattade tungt ner på Ryen som hostade till. Zassa och hon själv skrattade åt hans skämtsamt missbelåtna min. Tikarna hjälptes åt att riktigt mosa ner honom innan de steg av honom. Han huffade och puffade ett tag innan de gick för att göra ett försök till en riktig festmåltid. För Lola var en hare något stort, men nu var de fler som skulle fylla magen. De siktade på en av de få förvirrade ungtjurarna som gått fel ifrån Ancient Forest. "Vad får jag om jag fäller den?"
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 20:12:21 GMT
"En puss av snyggingen och trädkramaren", skojade Ryen och blinkade åt Zassa. Lola rusade iväg men han var inte sen att hänga efter och bakom sig hörde han Zassas lätta tassar. De anföll samtidigt och klängde sig fast vid olika delar av djuret medan de rev och bet. Till slut kollapsade tjuren och festmåltiden kunde börja.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 20:25:01 GMT
"Jag slår vad om att det var jag som gav den det dödande bettet!" Ropade hon mellan tuggorna. De andra skrattade och hävdade raka motsatsen. Hon tog i och ryckte låsa ett baklår. Det var en av de bästa bitarna. "Jag!" Hon gjorde en konstpaus innan hon snabbt pressade ut de andra. "Gjorde det dödande bettet!" Hon dinglade med köttet och såg de dreglande blickarna. Hon log illmarigt. "Mm, det är det högra baklåret." Hon lät lite saft rinna ut ur mungipan. Det blev droppen. Hon överfölls. Först av två stressade pussar, sedan rycktes drömlåret ifrån henne.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 20:31:34 GMT
Alla ville åt baklåret. Ryen lät tikarna fightas om låret sedan han snott åt sig en liten bit av det. Det fanns ju faktiskt ett till! Medan Zassa och Lola hoppade fram och tillbaka, anföll och parerade, låg han belåtet och tuggade på det vänstra låret. Precis lika saftigt som det högra, men det sa han inte förrän halva var i tryggt förvar i hans mage.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 20:44:37 GMT
Hon vräkte sig över Ryen. "Snart tar jag dina lår!" Hon lät käftarna sluta sig lätt om hans lår, men hon tryckte lite hårdare. Inte så att det gick hål på huden, men ändå så att det kändes. Han tjöt till och käftar smällde ihop hårt i luften. Hon skrattade och rullade undan. Han låssades halta efter henne. "Jag har åtminstone några!" Ropade han efter henne. Hon rundade ett träd och rusade tillbaka.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 20:48:46 GMT
Leken var igång igen. Leken som egentligen inte gick ut på någonting, inte hade något förutbestämt mål eller uppgift. Målet ändrades hela tiden. Ibland var målet att bita Ryen i låret, andra gånger jagade de Lola runt träden eller begravde Zassa under sina lurviga kroppar. Leken tröttade snabbt ut dem och på Ryens förslag lade de sig under träden och vilade i skuggan.
|
|
|
Post by alehajo on Aug 9, 2015 21:09:22 GMT
Zassa såg på de två vargarna. Hon var glad att hon hittat någon att umgås med. Och två på en gång, det var ju ännu bättre! I brist på något annat att göra satte hon sig och började slicka sin päls så att alla håren låg i samma riktning igen. När hon var klar såg hon på de andra. De vilade fortfarande. Eftersom Zassa fortfarande inte hade något för sig gick hon fram till Ryen och gav honom samma behandling. Han såg något förvånad ut, men han fann sig i det. När Zassa närmade sig Lola fick hon dock endast en låg morrning till svar. Lola ville inte ha henne där. Så Zassa gick tillbaka till Ryen och la sig bredvid honom för att vila.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 21:19:50 GMT
Ryen låg under mittenträdet med Zassa på höger sida och Lola till vänster om sig. Förmiddagssolen brände hett, trots att det var vinter i andra områden. Han låg nytvättad av Zassas sträva tunga. Luften var frisk, i den trängdes lukterna av salt, tång och sand, som alla tävlade om att tas upp av hans känsliga nos. Så märkte han av en förändring i luften.
|
|
|
Post by vera on Aug 10, 2015 7:04:10 GMT
Lola for upp. Hon reste ragg och morrade. Hennes morrande var kanske inte lika hotfullt som andras, men det var hennes och hon kunde minsan också bitas! Hon kände doften av främmande vargar. Hon hade varit först, men hon hörde Ryen och Zassa göra lika dant. Lola hade varit spänd ett tag, känt sig olustig. Därför hade hon inte velat gå sin päls slickad. Ju mer raggig och vildsint hon såg ut, desto säkrare. Det var en stor flock påväg. Hon visste precis vilken. Hennes barndomskompisar skulle göra ett försök att erövra territoriemet de var i. "Om ni ser en crémefärgad varg med svarta fläckar, döda henne inte är ni gulliga!" Väste hon mellan sammanbitna tänder. I nästa sekund brakade skogen sönder av trampande tassar.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 10, 2015 7:09:03 GMT
Ryen for upp på fötter och ett dovt, vibrerande morrande steg ur hans strupe. Zassa såg sig förskräckt om och Lola - ja, Lola såg väl mest sammanbiten ut. "Uppfattat, sir!" sa han i samma ögonblick som en väldig flock vällde fram mellan träden, med en creme- och svartfläckig varg i spetsen. Inte helt olik honom själv faktiskt.
|
|