|
Post by vera on Aug 9, 2015 9:06:04 GMT
Hon spände alla muskler och morrade lekfullt. "Elwendales starketik är påväg, jag ska bara hitta henne först!" Hon skrattade och lade sig ner på den solvarma stenen. Hon kände den rödbruna pälsen torka och slöt de stora ögonen. "Hon kommer någon annan dag" Mumlade hon sömnigt. Hon kände Ryens andedräkt och öppnade ögonen igen. Hans lekfulla ögon var bara en noslängd bort och hon slog honom lätt på näsryggen. Han skrattade, hon också. Sedan slöt hon ögonen igen, svepte lite med en glad svans.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 11:09:49 GMT
Lola lade sig ner och blundade på den stora, solvarma, blekvita kalkstensklippan och Ryen följde hennes exempel sedan han lett snabbt mot Zassa. "Vill du inte ligga här och vila med oss?" sa han och klappade på den solida stenen under honom. Tveksamt klättrade hon upp till dem, lade sig bredvid honom och log kort. Han slickade sina våta tassar och såg på de båda tikarna. Ryens värld var fullständig.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 11:27:17 GMT
Lola vaknade och reste sig. Hon hade en tendens att rulla runt i sömnen och nu låg hon tätt intill Ryen. Hon ruskade på sig och lade sig på sin plats igen. Hon somnade, vaknade. Intill Ryen igen. Nu hade solen rest sig igen och Ryen vaknade. Att hon låg där verkade inte besvära honom. Hon rullade runt så att hon låg på rygg, värmde magen i solen. Stenen hade svalnat under natten och var nu kall igen. Ryen tittade oförstående på henne, Zassa sov fortfarande. "Var jag inte bra nog att ligga nära?" Hon log. Hon försökte tjäna lite tid, visste inte vad hon skulle säga. Visst hade det varit skönt att ligga så nära honom, men det skulle ju låta jättekonstigt. Hon skulle låta elak om hon sa något annat. Hon fick dra i med halva sanningen. "Nej, jag är bara ovan. Lite obehagligt med nya grejor ibland." Hon kände sig urdålig. Obehagligt? Nej, hon skämdes över att hon faktiskt gillade det.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 11:35:08 GMT
Tankarna tumlade om varandra i Ryens huvud, han fick ingen ordning på dem. Var han ledsen? Nej. Förvirrad? Ja. Kanske lite sårad? Lite, men han svalde den ängsliga klumpen som ansamlats i halsen och log ett påklistrat leende. "Då vet man vad man ska satsa på med dig", försökte han skämta. "Jag kan bara tänka mig din framtida hane; stackaren blir väl tvungen att bygga lyan direkt på klippan här! Annars blir det för 'nytt' och då är det honom det blir synd om!" Han undrade om hans trassliga tankar lös igenom hans ord.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 12:56:42 GMT
Hon satte nosen mot den heta stenen. "Jag antar att det inte var så illa, men... men..." Hon visste inte hur hon skulle utrycka sig. Hon bet ihop hårt och klämde fram de enda orden som visade sig. Sanningen. "Men jag är rädd att du ska tycka att jag är påträngande och... Äcklig." Hon gick ner från klippan. Satte sig i den vita, välkända stranden. Fy skjutton vad dålig hon var på att prata. Hon kanske skulle överväga det där med att vara stum. Så spetsade hon öronen. Tassar sjönk ner i sanden och satte sig bredvid henne.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 13:10:49 GMT
"Äcklig? Är det någon som ska vara äcklig här så är det väl jag. Du skulle bara se hur jag ser ut på morgonen! Det förvånar mig att ingen har dött av åsynen ännu." Det lät som ett skämt, men han försökte inte skämta. Han brukade se ut som - ja, han visste inte vad - på morgonen, även om han kanske överdrev lite för att få henne att må bättre. Kanske. Fast han var inte snygg på morgonkvisten, tovig, dreglig och yrvaken. "Vad har du fått det ifrån? Och varför spelar det någon roll om vad jag tycker? Det viktigaste är väl att du tycker om dig själv. Även om jag tycker du är jättesöt." Han hade aldrig varit särskilt mycket för att sticka under stol med vad han tyckte och tänkte.
|
|
|
Post by alehajo on Aug 9, 2015 13:14:59 GMT
När Zassa vaknade såg hon de båda andra vargarna gå längs stranden. Hon reste sig upp, sträckte ut sina stela ben och sprang efter dem. Hon såg att de pratade, men det spelade inte så stor roll. Nu när hon äntligen hittat något levande här i Sand Sapirum så skulle inget få hindra henne.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 13:18:31 GMT
Hon log, såg lite under lugg på honom. "Jag är så van att vara ensam. Liten och osedd. Då behöver jag aldrig bry mig om hur jag ser ut. Det är rätt knepigt att vara med andra vargar." Hon såg upp mot klippan, honan som var påväg ner från klippan. Sedan gick det upp för henne vad han sagt. Hon var alltså inte äcklig enligt honom. Söt. Det var ett ord hon hört, jojo. Men inte såhär. Det brukade vara grupper av taggade hanvargar som ropade det efter henne. De skrämde henne. Men med Ryen var det annorlunda. Inte äckligt.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 13:20:40 GMT
Han reste sig och hörde ljudet av springande tassar bakom sig. Behövde inte vrida på huvudet för att veta vem det var som slöt upp vid hans högra sida. "Vill det till att vara en sömntuta?" log han mot Zassa. "Jag vet, det är farligt skönt däruppe."
|
|
|
Post by alehajo on Aug 9, 2015 13:27:54 GMT
Zassa såg på hanen. "Det var jättemysigt", svarade hon. "Men vilka är ni egentligen? Kan ni berätta lite mer? Jag vet ju bara vad ni heter", sa hon och log mot dem. Den lilla tiken såg vettskrämd ut, som om Zassa just hotat henne till livet eller så.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 13:33:36 GMT
"Jag trodde att du räknat ut vem jag var för länge sedan", sa Ryen med låtsad förvåning. Valde att inte ta någon notis om Lola, som verkade dödsförskräckt. "Den snyggaste vargen i Sand Sapirum! Hela Elwendale, om du så vill. Förutom på morgonen. Men på eftermiddagen, då vinner jag absolut!" skrattade han högt. "Mycket mer finns väl inte att säga, egentligen. Ja, förutom att jag är den vackraste i hela Elwendale, inte för att skryta. Men det kanske jag har sagt?"
|
|
|
Post by alehajo on Aug 9, 2015 13:40:10 GMT
Zassa skrattade åt den stora hanens självförtroende. Han tyckte uppenbarligen mycket om sig själv. Inte för att det spelade någon större roll för henne. "Du då?" sa hon och såg på tiken,sm om möjligt sjönk ihop ännu mer.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 13:44:59 GMT
"Jag... jag är väldigt liten antar jag... uppvuxen i området, ganska bra simmare... brunögd tror jag." Hon rabblade upp allt hon kunde komma på om sig själv, vilket inte var så mycket. "Äter nästan bara ödlor, så då orkar jag inte äta så mycket hare." Hon log snett. Hon hörde Ryen hosta till, ett försök att trycka ner skrattet. Hon gick lite åt vänster, så att vattnet strök över hennes bruna tassar. De bruna ögonen blinkade mot vattnet som skvätte upp. Lyssnade tyst på vad Ryen sa.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 13:49:16 GMT
"Nu har du hört allt om snyggingen och ödleätaren. Det är din tur att berätta lite om dig själv, även om jag tvivlar starkt på att din historia är färgstarkare än våra." Han blinkade åt Lola och syftade på hennes trevande, ärligt talat ganska tråkiga beskrivning av sig själv. Hon nickade kort och igenkännande. Så vände han blicken mot Zassa och väntade på vad hon hade att tala om.
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 13:55:02 GMT
"Snyggingen går back i mitt sälskap!" Lola ställde sig med bakbenen parallellt och det ena frambenet framför det andra. Sedan vände hon på huvudet som en modell och log snett. De andra vargarna skrattade. Hon var förvånad över hur uppmärksamhets krävande hon var just då. Kanske saknade hon att någon såg henne? Men nu var hon sedd. Hon funderade på hur det var att vara som Ryen, alltid synas och bli sedd.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 14:02:03 GMT
Lola poserade i sanden, som om hon hade modevärldens alla kameror riktade mot sig på samma gång. Ryen skrattade och låtsades se kränkt ut. Så studerade han Lolas ansikte. Det var vackert, ädelt och litet, fint inramat av den fluffiga pälsen. Hon verkade säkrare i sällskapet nu än för bara några minuter sedan. Kanske såg hon hur han tog för sig? Han tittade på Zassa. Hon var också väldigt söt. Ögonen skrattade och de uppdragna läpparna blottade en leende mun. "Så nu när Lola här satt mig på plats vill vi gärna veta lite mer om vår lilla följeslagare, Zassa!"
|
|
|
Post by alehajo on Aug 9, 2015 16:52:52 GMT
Zassa såg på de andra ett ögonblick. Sedan svarade hon. "Jag är född i Ancient Forest. Min mamma heter Kebury och hon bor kvar där. Men när jag blev gammal nog lämnade jag Ancient Forest och började vandra. Jag kom hit till Sand Sapirum. Och nu har jag vandrat här ensam i flera veckor utan att träffa en själ. Jag är så glad att jag träffade er". Hon strök sig mot hanen sida och njut av att känna kroppskontakt med någon igen. Hon hade gjort detsamma med honan om inte hon hade sett så förfärligt obekväm ut. Men Zassa struntade i henne och ägnade all sin uppmärksamhet mot hanen. Hon behövde verkligen någon levande att umgås med igen. Hon kopplade på all sin charm och log mot honom igen.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 17:38:06 GMT
Ryen log brett och blottade en skinande vit tandrad. "Se upp för här kommer de tre musketörerna; Snyggingen (det är jag), ödleätaren och trädkramaren!" Zassa skrattade och Lola verkade också hon uppskatta skämtet. Ärligt talat var han ganska nöjd med det själv. Inte det sämsta han kommit med. Zassa pressade sin kropp mot hans chokladfärgade sida och han puffade till henne tillbaka. Samtidigt som han blinkade åt Lola. Charmtrollet hade vaknat till liv i honom och simmat upp till ytan. "Nej, dags att fixa middag, eller vad tycker ni?"
|
|
|
Post by vera on Aug 9, 2015 17:50:08 GMT
"Jag kan fånga ödla!" Hon skvätte lite sand på de andra och sprang i förväg. Om hon bara hittade lite stenar så var ödlorna säkert med på noterna. Hon kastade sig över första bästa sten, där hon fångade en normalstor ödla på ca 25 cm. Hon travade tillbaka mot de andra, men stannade en bit framför. "Värst vad ni var sega med er middag! Har ni hört talas om snabbmat kanske?" Hon vände om och travade iväg igen med svansen glatt viftande. Hon slog sig ner intill en buske och högg in på sin lilla måltid. Hon tog ingen notis om de andra som ställde sig framför henne. "Ni skymmer solen!" Morrade hon på skämt. Sedan sprang hon några meter bort och lade sig där. Nu fick hon inte längre skugga utan kompanjoner som försökte sno hennes middag.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 9, 2015 17:58:48 GMT
På lek försökte Zassa och Ryen stjäla Lolas lilla ödla. Den var knappt en munsbit men de gjorde det till en lek. Till slut dök Ryen flämtande ner i sanden. "Nu är jag så trött att jag inte orkar fixa middag", mumlade han. På deras utsträckta, flämtande tungor bubblade saliven av utmattning. Han var dödstrött - men lycklig. Tillsammans var de tre musketörerna ostoppbara.
|
|