|
Post by vera on Sept 20, 2015 20:03:37 GMT
"Synd att han är där han är nu." Hennes blick hårdnade och hon strök bak öronen. Hon slog till Ryen lätt med en tass. Hon reste sig sakta utan att släppa Aslan med blicken. Han travade mot dem, helt klart med siktet inställt på dem. Lika självsäker som alltid. Lola drog upp tänderna och förberedde sitt pipiga morrande.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 20, 2015 20:16:28 GMT
Aslan misstog inte Lolas min för ett leende. Han misstog aldrig något. Men han valde att klistra på ett inställsamt flin när han kom travande mot dem. "Tja. Värst vad ni ser muntra ut. Glada att se mig?" Han bara drev med dem, men de var så lättprovocerade.
|
|
|
Post by vera on Sept 21, 2015 4:30:42 GMT
"Ja, tack men du förstörde precis hela min kväll." Hon pratade tydligt och utan dem minsta borrning, förvånades över hur lugn hon lät. Hon såg in i Aslans ögon, så självsäkerheten svikta en sekund inför deras lugn, men den repade sig snabbt. "Du får gärna gå nu, vi har ingen lust att prata med dig." Sa hon med samma lugn och höjde hakan. Hon snodde runt lagom fort utan att bevärdiga den svarta hanen bakom henne en blick och lade sig i vattenbrynet.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 21, 2015 10:03:59 GMT
Aslan såg förbryllat efter henne när hon rusade iväg och såg på hanen, Ryen, med ett brett flin. "Ja, hon fick bråttom", sa han nonchalant. När hanen inte svarade ryckte han på axlarna och vände dem ryggen. Aslan började trava iväg. Han tyckte det var ohyfsat att bete sig som de gjorde. Han hade ju faktiskt inte gjort något.
|
|
|
Post by vera on Sept 21, 2015 14:17:43 GMT
Lola bökade ner nosen i sanden. Den var kall och himlen mulnade snabbt. Aslan gick henne på nerverna, hon hade inte klarat att hålla tillbaka ilskan en sekund till. Hon lovade sig själv att smälla till honom ordentligt på nosen nästa gång hon såg honom. Hon ryckte till när Ryen lade en tass mellan hennes skulderblad. "Jag ska döda honom" Morrade hon.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 21, 2015 14:51:46 GMT
Ryen försökte lugna henne. Det var nästan komiskt hur mycket hon störde sig på Aslan. "Jo visst. Men är det inte lite väl hårt, tycker du? Jag menar, han har ju faktiskt inte gjort någ..." Lola flög upp och stirrade på honom med klotrunda ögon. "Kom inte och säg att han inte har gjort något!" utbrast hon.
|
|
|
Post by vera on Sept 21, 2015 16:12:47 GMT
Hon föll ihop igen i en utmattad hög. Hennes krig mot tårarna var slut, och hon var inte vinnaren. "Förlåt" Snyftade hon och knep ihop ögonen i ett försök att se klart. "Han provocerar mig. När han slutar provocera mig, då ska jag överväga att inte nita honom." Hon drog in klorna som hon dragit ut. Såg upp på Ryen. Han såg närmast chockad ut, även om det verkade rinna av honom. Han lade sig försiktigt bredvid henne. Hon skämdes när hon märkte hur försiktigheten allt för väl liknade rädsla. Hon hade skrämt honom. "Förlåt." Viskade hon.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 21, 2015 16:35:28 GMT
Ryen ryckte på axlarna och sjönk ihop bredvid Lola. "Det är okej. Jag tycker bara att du är lite väl dömande. Ge grabben en chans! Han kanske bättrar sig när man känner honom?" Lola suckade djupt och gick ytterst motvilligt med på att i varje fall inte försöka döda Aslan så fort hon såg honom igen.
|
|
|
Post by vera on Sept 21, 2015 16:44:51 GMT
Hon mosade bort en tår från sin lurviga kind, mer slog sig själv i slow motion. Tryckte hårt. Hon log svagt. "Du... du skulle inte bry dig om jag klippte till honom va? Jag ska inte döda honom, bara en liten rakt höger." Han fnös. Men det var ingen nedvärderande fnysning, mer ett tillbaka hållet skratt. Hon sneglade på honom, såg att han log. "Okej, en stor rak höger då?"
|
|
|
Post by Cashew on Sept 21, 2015 18:35:00 GMT
"Kan jag ens hindra dig? Du lär väl klippa till honom nästa gång du ser honom i alla fall." Ryen skrattade och började gå mot lyan. Det var snart mörkt och han var trött. Tunga steg i sanden sade honom att Lola följde hans exempel. Suckande lade han sig ner och slöt ögonen. Beslöt att inte tänka mer på Aslan ikväll.
|
|
|
Post by vera on Sept 21, 2015 18:37:44 GMT
Lola försökte, men kunde inte låta bli att tänka på Aslan. Hon funderade på vara hon skulle klippa till, resonerade med sig själv om vart det skulle göra ondast. Mitt i trynet så klart. Hon somnade med en tillfredställande syn på näthinnan.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 21, 2015 18:57:08 GMT
Ryen vaknade i gryningen. Han sträckte på sig, gäspade och gick ut ur lyan. Lola sov fortfarande, så han bestämde sig för att jaga och överraska henne. Han hittade en tunn hare och fällde den utan problem. Därefter bar han tillbaka den till lyan. Lola hade vaknat och lyan var tom.
|
|
|
Post by vera on Sept 21, 2015 19:06:13 GMT
Lola sprang med nosen när marken. Aslan var lätt att spåra, han brydde sig inte om att dölja sina spår. Hon var så inne i doftspåret att hon nästan rusade in i honom. Hon såg upp med brinnande ögon. Utan att tveka smällde hon till honom så hårt hon kunde mitt på den svarta nostryffeln. Han ryggade tillbaka och gnydde svagt. "Förlåt" Sa hon tonlöst och utan att mena det.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 21, 2015 19:10:59 GMT
Det gjorde inte speciellt ont. Han hade en hård skalle. "Okej, jag vet att du inte gillar mig men det är väl knappast en anledning till att slå till mig?" utbrast Aslan. Han vägrade visa sig okontrollerad. Lade band på sig själv. Att vara okontrollerad var samma sak som att vara sårbar. Aslan var inte sårbar.
|
|
|
Post by vera on Sept 21, 2015 19:17:14 GMT
Hon satte sig ner och log, drog tassen mot en sten för att få bort psykisk smuts. "Jag trodde att du kände mig bättre än att tro att jag inte skulle klippa till dig. Jag menar, kom igen. För eller senare skulle jag ha gjort det. Du kan bara vara lycklig att jag gjorde det när jag fortfarande var morgontrött." Sa hon utan att sluta le. Hon vände på huvudet och skuttade glatt fram till Ryen. Förvirringen lyste ur hans ansikte när han stannade och såg först på henne, sedan på Aslan. Hon gned sig mot hans sida och vände sig om. "Det skulle jag kunna göra igen." Utbrast hon.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 21, 2015 19:24:43 GMT
Aslan stirrade på henne. Hur kunde han begäras klara av det här? Hur skulle han kunna ignorera henne? Såja, kompis. Ta det lugnt. Hon är inte värd att ödsla energi på. Leta rätt på Blue istället. Hitta någon som bryr sig om dig. Aslan skulle ha knutit nävarna och känt naglarna gräva sig in i huden och känt varmt blod sippra ut ur handflatan - om han hade haft händer. Nu vände han ryggen åt dem och spatserade iväg med en överlägsen fnysning.
|
|
|
Post by vera on Sept 21, 2015 19:30:39 GMT
"Of he goes" Sa hon nöjt och slickade Ryen på sidan av nosen. "Jag svarade inte på din fråga igår. Om du inte redan har fått svar nog, så är svaret nej. Du skulle inte kunna stoppa mig." Hon såg upp på hans leende ansikte. "Varför ser du inte alltid ut sådär? Vad har ändrats sedan vi träffades?"
|
|
|
Post by Cashew on Sept 21, 2015 19:37:58 GMT
Leendet slocknade. Ryen ryckte på axlarna. Ärligt talat visste han inte själv vad som hade hänt, vad som förändrat honom. "Jag vet inte. Det var så mycket, eller hur? Så mycket som har hänt. Zassa och nu det här med Aslan... Vi får visst aldrig lugn och ro." Han försökte sig på ett leende igen, men det blev nog mest en grimas.
|
|
|
Post by vera on Sept 21, 2015 19:44:36 GMT
Hon ställde sig framför honom. "Den minen har jag aldrig sett förut? Jag skulle inte vilja påstå att jag gillar den." Hon såg allvarligt på honom. Han slappnade av i ansiktet. Lola greps av en svindlande tanke. Bara att den dök upp skrämde henne, ändå pressade drn sig ut mellan hennes läppar. "Vi kanske... vi kanske ska pröva att vara ifrån varandra? Bara för ett tag?" Hon hörde själv hur lite hon trodde på det. Men ju fler gånger hon upprepade det i hjärnan, desto bättre lät det. Det var en del som gjorde att tanken inte blev helt outhärdlig. Bara för ett tag. Ett litet tag.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 21, 2015 20:01:09 GMT
Ryen höjde frågande på ögonbrynen. Han stirrade ner på haren vid tassarna. "Kanske. Alltså... Om du vill. Varför vill du?" En hemsk tanke slog honom med full kraft och det kändes som om han nästan for omkull. Ville hon... Menade hon...? Hade hon...? Han lät Lola svara på det själv.
|
|