|
Post by vera on Sept 22, 2015 4:18:57 GMT
Lola skakade på huvudet. "Nej. Jag vill inte." Hon fick kämpa för att låta lugn. Tårarna pressade på men denna gång fick hon hålla dem tillbaka. För Ryens skull. "Jag kommer sakna dig. Jag ska tänka på dig varje dag. Jag ska inte lämna dig, jag lovar. Jag blir inte borta länge... bara ett litet tag." Hon slickade hon en gång sakta på nosen, sedan vände hon om. Hon rusade in bland klippor och stenar med tårarna forsandes längs kinderna. Hon skulle inte lämna honom, bara hålla sig på avstånd. Hon kompromissade med sig själv. Han fick inte se henne. Hon skulle inte klara detta.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 22, 2015 14:04:52 GMT
Ryen såg efter Lola och bet sig i tungan för att inte ropa efter henne. Han var alldeles tom. Kände ingenting alls. Om ingen ville "ta en paus", varför gjorde de då det? Inga tårar kom. Han var ett skal utan känslor. Han vände sig sakta om och började gå mot lyan, som bara skulle kännas tom utan henne.
|
|
|
Post by vera on Sept 22, 2015 14:29:02 GMT
Hon glömde bort tid och rum de närmaste veckorna. Ibland var hon säker på att han såg henne. Ibland höll hon dig borta flera dagar i streck. Hon grät varje kväll, varje natt, varje morgon, varje dag. Om inte på utsidan så på insidan. Hon var trasig utan honom. Hon överlevde inte utan honom. Men hon kunde inte bara gå fram till honom och allt skulle vara som vanligt. Men hon kunde gå fram, så det gjorde hon. Hon tvekade för varje steg, ökade steglängden för varje meter hon gick.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 22, 2015 16:13:16 GMT
Han satt på kalkstensklippan, precis som dagen när de träffades första gången. Men då hade de varit tre. Nu var han ensam. Ljudet av försiktiga steg bakom honom fick en tunn strimma hopp att tändas i hans hjärta. Men han vände sig inte om, inte förrän någonting skuggade solen som lyste i ryggen.
|
|
|
Post by vera on Sept 22, 2015 17:17:10 GMT
Hon stannade. Tårarna brände bakom ögonlocken och hon blinkade. Hon visste inte vad hon skulle säga. "Ryen" Viskade hon.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 22, 2015 17:25:28 GMT
Plötsligt var det som om han blockerades. Inte ett ord, inte ett ljud kunde han få över sina läppar. "Lola", lyckades han pressa fram. "Jag har saknat dig." Det lät fel och formellt, men han kunde inte sätta ord på känslan av att hon äntligen var tillbaka.
|
|
|
Post by vera on Sept 22, 2015 17:41:14 GMT
Hon tog ett steg, stannade när han ryckte till. Blev osäker. "Förlåt. Jag skulle inte ha gått... hatar du mig nu?... åh jag skulle ha stannat!..." Frågor och skam trängdes och snubblade ut ur hennes mun. Hon kunde inte andas. Hon spärrade upp ögonen och föll åt sidan, rakt ner i pölen av blod som bildats under henne. Hennes gamla flock hade inte varit glada att se henne.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 23, 2015 17:23:21 GMT
Ryen skakade på huvudet. Det var fel, allt det här. "Lola!" utbrast han när hon föll ihop i den lilla mörkröda pöl av färskt, tjockt blod som bildats under henne och nu flöt ut under henne. "Lola?" Hon stönade tungt och blinkade mot solljuset. "Jag älskar ju dig", viskade han och kände tårarna pressa på.
|
|
|
Post by vera on Sept 23, 2015 18:07:43 GMT
Hon kände det svartna för ögonen och hur hon sögs bort. "Jag älskar dig" Andades hon innan hennes hjärta slutade dunka i öronen. Allt blev tyst, svart. Hon försvann. Hon återvände.
Hon drog häftigt efter andan och kastade sig upp som ur en mardröm. Hon andades häftigt och stirrade på miljön. Ryen. Hon reste sig snabbt och tassade fram till honom. "Jag ska aldrig lämna dig igen, oavsett av dödskäl eller rädsla."
|
|
|
Post by Cashew on Sept 23, 2015 19:51:02 GMT
Han hade vett nog att inte fråga om den plötsliga svimningen. Även om han undrade. Det fick vänta till ett mer passande tillfälle. Han slickade Lola på nosen och blundade en sekund. "Detsamma." Så började de gå mot lyan sida vid sida.
|
|
|
Post by vera on Sept 24, 2015 4:26:28 GMT
Lola ignorerade det ständiga spåret av blod som alltid följde henne. Vem som helst skulle kunna spåra henne. Hon njöt av att få rulla ihop sig i lyan intill Ryen, att känna värme för första gången på veckor. Till och med sand sapirum gick mot svalare tider. Det haglade och regnade allt oftare och havet blev vildare och kallare. Men i lyan var det varmt. Hon somnade snabbt, sår läker inte förens du får vila. Smattrande, ilsket regn blev väckarklocka nr ett dagen där på.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 24, 2015 19:10:18 GMT
Dagen grydde, mulen och grå. Regntunga moln täckte solen och hotade att spricka ovanför hans huvud när han travade fram i strandgräset i jakt på ett lovligt byte. Han fick vittring på en hare. Mager och rufsig, visserligen, men ändå en bit kött. Han fällde den utan svårighet och började bära hem den till Lola.
|
|
|
Post by vera on Sept 24, 2015 19:19:51 GMT
Han reste sig först med möda och försiktighet, men insåg snabbt att det inte gjorde ont. Hon vände snabbt på huvudet. Inte ett spår av det såret hon haft igår. Hon flämtade till. Onormalt. Dåligt? Nej. Onormalt.
Hon begravde tänderna och såg upp på Ryen med busigt glittrande ögon utan att lämna köttet med sina blodiga käftar.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 28, 2015 15:31:35 GMT
Ryen ryckte ursäktande på axlarna och tuggade förstrött på det magra köttet. "Det var inte mycket kött på den här, men man får ta vad man har som det heter." Lola svalde och nickade. "Det var gott, tycker jag." Skönt att någon tycker det, tänkte Ryen och slet i en sena.
|
|
|
Post by alehajo on Sept 28, 2015 15:36:10 GMT
Zassa tassade längs den långa starnden. Det doftade av främmande vargar som hon inte träffat förut och hon undrade hur mycket hon egentligen missat på att vara borta ett par veckor. Hon vädrade i luften igen och plötligt uppfattade hon ett välbekant doft. Det stack till i hjärtat. Ryen. Och Lola. Sakta och tveksamt tassade hon mot lukten.
|
|
1d
Magical Creatures
Spelar som Nova Zelfira, Fast Zam och Kenzie Blue
Posts: 118
|
Post by 1d on Sept 28, 2015 17:40:55 GMT
Blue såg en främmande varg komma gående på stranden. Hon gick in mot Lola som var i lyan. ''Det är ännu en främmande varg som kommer'' sa hon och kollade ut igen. Hon bodde fortfarande hos Lola och Ryen. Dock hade Lola rymt iväg i några veckor och då hade Blue flyttat bort en bit för hon tyckte att det skulle vara konstigt att bo ensam med Ryen. Men nu hade Lola kommit tillbaka. Hon hade inte heller sett Aslan nu när Lola var borta. Hon saknade Aslan. De gick ut ur lyan för att kolla vem det var. Det var en hona. När hon hade kommit närmare hörde hon Lola flämta till.
|
|
|
Post by vera on Sept 28, 2015 19:54:15 GMT
Lola var på väg att rusa fram, hindrade sig. Var påväg att fly in i lyas, hejdade sig. Påväg att gråta, bet ihop. Hon kunde inte bestämma sig och stod som fastfrusen. Ryen rörde inte en fena. Lola vågade knappt andas av rädsla för att störa.
|
|
|
Post by alehajo on Sept 29, 2015 5:54:51 GMT
Zassa stod och betraktade dem båda. De hade också förändrats. Bakom dem stod en främmande tik. Kunde hon kanske vara deras valp? Zassa studerade tiken ingående. Men nej, hon var för gammal för att vara deras valp. Zassa andades lättat ut. "Hej", sa hon tyst.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 29, 2015 15:29:11 GMT
Aslan kom travande ur buskaget när hans skarpa ögon uppfångade ett antal vargar som stod och verkade återförenas på något märkligt vis på stranden. Glatt kunde han konstatera att det fanns två tikar förutom den där satmaran Lola, och en av dem var Blue. Han pep till av förtjusning och satte iväg genom det sträva strandgräset. När han kommit inom synhåll slog han av på takten och kom nonchalant slängtravandes mot dem. "Vad händer? Jag är tillbaka", sa han med ett charmigt leende.
|
|
1d
Magical Creatures
Spelar som Nova Zelfira, Fast Zam och Kenzie Blue
Posts: 118
|
Post by 1d on Sept 29, 2015 18:45:38 GMT
Blue skuttade av glädje mot Alsan. När hon kom fram puttade hon bort honom och förklarade att Lola och Ryen troligen kände denna nya tiken sen tidigare. Och inte på ett bra sätt. ''Vi kanske inte ska störa dem?'' viskade hon till Aslan. ''De vill nog vara ifred'' Hon kollade en sista gång mot gruppen och därefter började hon gå, hon kollade inte om Aslan följde med eller inte.
|
|