|
Post by Cashew on Sept 29, 2015 19:25:26 GMT
Det brukade inte vara Aslans takter att sticka iväg när man precis kommit - speciellt inte när det fanns nya bekantskaper att hitta. Men till och med vår tjockskalliga Aslan kände av den tryckta stämningen och följde efter en kort stunds tvekan efter Blue. "Hej, Zassa", hörde han Ryen säga med försiktigt tonfall. "Kul att se dig igen."
|
|
|
Post by alehajo on Oct 11, 2015 16:44:22 GMT
"Detsamma", sa Zassa, men hon talade snabbt och kort. Hon ville få det överstökat. Inom henne rev svartsjukan upp stora, blödande sår i hennes hjärta och hon förmådde sig inte att se på Ryen. Han hade sviktit henne. Han hade svikit henne så hårt att hon aldrig skulle kunna återhämta sig ifrån det. "Ni ser ju ut att må bra och ha det trevligt tillsammans", spottade hon ur sig sedan såg hon stint på Lola som vände bort blicken.
|
|
|
Post by Cashew on Oct 12, 2015 5:34:19 GMT
Chann kom travande över stranden. Hans pälsklädda tassar snuddade bara helt lätt vid underlaget, hans fjädrande gång var ett tecken på att han var lätt till sinnet för en gångs skull. Ljudet av röster, talande ett främmande tungomål - elwendalesiska? - nådde honom och Chann klippte med öronen. Försiktigt började han röra sig i riktning mot rösterna.
|
|
|
Post by vera on Oct 23, 2015 21:34:36 GMT
Lola strampade nervöst på stället, obekväm i situationen. Men samtidigt kunde hon inte lämna Ryen änsam i det här, vilket var precis det hon var påväg att göra. Så hon lyfte huvudet igen och stirrade tillbaka på Zassa. "Förlåt då, om du godtar det så är du mycket välkommen att bo hos oss. Om inte så är du fri att gå." Tonen var hård men hon menade vad hon sa. Hon klippte med öronen. På långt håll hörde hon hur sand sköts undan för tassar, kände doften av främling.
|
|
|
Post by alehajo on Oct 24, 2015 14:08:36 GMT
Zassa såg på Lola. Hela hennes kropp längtar efter närhet igen och hon ville så gärna anta erbjudandet. Hon ville att det skulle vara som förut. Hon, Ryen och Lola. De tre musketörerna. Men det kommer aldrig bli så igen, påminde hon sig själv. Lola och Ryen är ett par nu. Du kommer aldrig att kunna passa in med dem igen. Vinden bar med sig en doft av främmande vargar. Zassa vände sig om och med nedsänkt huvud började hon gå mot dem. Gång på gång påminde hon sig själv om att hon hade kunnat gå tillbaka. Men även om hon inte blivit avvisad av Lola och Ryen, så kändes det som om någon sprättat upp henne, plockat ut hennes hjärta och strimlat det i småbitar, tänt eld på det och sedan stoppat tillbaka det igen och sytt ihop henne igen. Så kändes det när hon tänkte på dem. Mest Ryen.
|
|
|
Post by vera on Oct 24, 2015 14:24:37 GMT
Misja snuddade lätt med tungan vid det skvalpande vattnet, tog ett steg tillbaka när den salta vätskan rörde hennes tunga. Hon drog upp huvudet igen och drog en djup suck, hon fick leta vidare. Åter igen, dag efter dag, pressade ho undan rädslan. Rädslan för att alltid vara ensam, för att någon skulle se henne. Känna hennes doft. Ett tjugotal meter bort tog stranden tvärt slut och branta klippor tog vid. Hon tog de få sprången fram till stenmuren och började försiktigt ta sig upp. Små stenar och grus sprätte runt hennes fötter när hon äntligen drog sig över kanten. Hon drog häftigt efter andan innan luften stockade sig i halsen på henne. Hundra meter bort stod tre vargar, en var påväg mot henne och ännu en - bara 50 meter bort - var på väg mot dem. Hon samlade mod och började rusa ner mot stranden, ut längs vattnet. Nådde hanen snabbt.
|
|
|
Post by alehajo on Oct 24, 2015 15:40:12 GMT
Zassa såg på honan som kom springande. Det första hon länge märke till var att hon var vacker. Shit, hon var verkligen otroligt vacker. Hennes päls skimrande blåsvart och hon rörde sig snabbt och smidigt. Hon såg ung ut. Zassa ökade takten och nådde fram till henne och den främmande hanen. Var de ett par? Isåfall så skulle det vara betryggande. Det skulle innebära att hon sedan var bunden. Att hon skulle vara upptagen. Att hon inte skulle vara ett potentiellt hot. Zassa gick fram till henne. "Hej", sa hon och hennes röst lät stark och självsäker.
|
|
|
Post by vera on Oct 24, 2015 15:52:39 GMT
Misja såg blygt och lite förvirrat på de andra. Nu kom osäkerheten ifatt henne. "Hej" Sa hon utan större besvär. Hon iakttog de andra med lysande grön blick, försökte läsa av dem. Hanen såg beklämd ut, förvirrad. Han fick fram ett "öh", sedan blev han tyst. Misjas gärna jobbade för fullt. Han var inte blyg, inte rädd, hans kroppspråk var säkert. Han kunde inte förstå dem. "Hi" Sa ho istället och en igenkännande glimt tändes i hans ögon. Misja gav tiken en blick. "I think we're speaking english for a while?"
|
|
|
Post by alehajo on Oct 24, 2015 15:57:26 GMT
"Yes", svarade Zassa. Hon såg på hanen. En liten smula osäkerhet vällde upp inom henne men hon tryckte tillbaka den. Engelska var inte hennes största styrka. "Who are you?", frågade hon, osäker på om de förstod henne. Talade honan också engelska?
|
|
|
Post by vera on Oct 24, 2015 16:00:33 GMT
"I'm Misja" Försökte hon. Engelska var väll inte hennes bästa sida, men hon hade haft flockbröder som talat språket. Hennes uttal var inte det bästa, men hon förstod det och kunde prata. "I'm from one of the older clans in Greenwood Meadow."
|
|
|
Post by alehajo on Oct 24, 2015 16:08:03 GMT
Zassa såg på Misja. Hon undrade fortfarande om hon hade en partner eller ej. Det kanske var en dum fråga, men eftersom finkänslighet inte var Zassas specialområde så ställde hon den ändå. "You are beautiful. Are you in a partnership?" Hon bet sig själv i tungan när hon hörde hur det lät. Men det var ju inte så hon hade tänkt det.
|
|
|
Post by vera on Oct 24, 2015 16:35:31 GMT
Misja ryckte till vid orden. Det var inte något hon var van att höra, snarare att hennes pälsfärg liknade olja från ett brunett berg. "Thanks. I... I'm not really in to that love thing." Mumlade hon och såg ner i sanden.
|
|
|
Post by alehajo on Oct 25, 2015 11:48:47 GMT
"Okay", svarade Zassa. Det var inte riktigt det svaret hon velat ha, men det var betryggande att höra att Misja inte var så insatt i kärlek. Då var antagligen ingen hot. Antagligen.
|
|
|
Post by Cashew on Oct 25, 2015 13:22:55 GMT
(Sorry för att jag varit så död, hahah.)
Chann hörde hur de två tikarna ansträngde sig för att kommunicera med honom men själv hade han inte sagt ett ord. Han måste framstå som en komplett idiot. "I am Chann", inflikade han. "I'm not from Elwendale, and that's the reason why my Elwendalesish (?) isn't the best. But... I'm learning. Trying to, at least."
|
|
|
Post by vera on Oct 25, 2015 13:39:31 GMT
Misja nickade och log försiktigt. "You will learn, it's not that hard." Hon trampade lite nervöst på stället. "I... I should probably go..." Hon drog ett skälvande andetag och började gå därifrån. Kanske skulle det gå bättre en annan dag. De var ju åtminstone inte elaka. Ingen var.
|
|
|
Post by Cashew on Oct 25, 2015 13:43:07 GMT
Chann höjde lite på ögonbrynen när Misja avlägsnade sig. Han tänkte gå tillbaka till lyan och jobba på sin elwendalesiska. Bara... Ifall att, liksom. Bra att kunna. "I should go", sa han vänd mot Zassa. "Maybe we can meet later? We three?" Hon nickade kort och han försvann.
|
|
|
Post by vera on Oct 25, 2015 13:50:26 GMT
Misja fortsatte sitt sökande efter vatten. Äntligen fick hon resultat. Det söta vattnet från en bäck vätte hennes tung och nos, sprudlade i henne. Hon var inne i någon form av djungel, och hon märkte direkt när kvistarna bröts bakom henne.
|
|
|
Post by Cashew on Oct 25, 2015 14:07:15 GMT
Aslan tittade fram bakom en buske. Detta nya ansikte var för honom okänt - och mycket vackert. Han tog ett graciöst hopp upp på ett stenblock och log stort vänd mot henne. Fram med charmen, sa han till sig själv. "Aslan", sa han abrupt. Hon verkade förvirrad. "Tänker du berätta vem du är idag, eller?" retades han.
|
|
|
Post by vera on Oct 25, 2015 14:14:44 GMT
"Eh... eh... Misja... jag..." Hon fick inte fram några ord, flackade med blicken och såg ner i marken. Hon kikade upp lite och såg på hanen som presenterat sig som Aslan. "Jag är på väg här ifrån, det var inte meningen att störa" Fick hon fram och gjorde en ansats att gå runt och förbi honom, men han tog ett steg så att han blockerade hennes väg.
|
|
|
Post by Cashew on Oct 25, 2015 14:21:54 GMT
"Varför så bråttom?" Han hade ändå inget för sig. Plus, han var glad i nykomlingar. Vem kunde klandra honom? Han var Aslan. "Du stör inte. Lovar." Han satte sig ner, som för att demonstrera att han hade all tid i världen.
|
|