|
Post by Cashew on Aug 1, 2015 19:27:42 GMT
Detta roll utspelar sig i bergskedjan Mystic Mountains i norr. Platsen är vildmark, endast bebodd av renar och enstaka vargar. Det går en legend som säger att på bergstopparna kan man ibland höra döda vargars andar yla mot fullmånen. Huruvida man tror på detta eller inte är upp till en själv. Sant är i alla fall att Mystic Mountains är en plats för sig, tystnaden som bara bryts av vindens suckande och bäckarnas porlande är otroligt rogivande. Utsikten över bergen är också helt magisk, på vintern med sina snöklädda toppar eller på sommaren, då sidorna blommar av vallmo och blåklint.
Karaktärslista Duva - Dantcyrs Tenebris - Vera
|
|
|
Post by vera on Aug 1, 2015 19:32:10 GMT
Tenrbris såg på månen. Han satt lutat mot ett träd, det enda på den här höjden. Han väntade på de döda vargarnas ylanden. De fick honom att känna sig trygg. Han andades in genom näsan. Sedan snodde han runt. Inte hotande, utan vaksamt och bara ett litet leende spelade i hand ögon. Det var en hona som närmade sig!
|
|
|
Post by Cashew on Aug 1, 2015 19:36:07 GMT
Under ett förvridet träd satt gestalten av en varg och badade i ljus. Duva kände hans doft snarare än såg honom. Ett dovt morrande letade sig upp ur strupen när hon på jägares vis smög närmare. Olyckligtvis fångade han upp hennes doft och vände sig om. Hon rättade på sig. Ingen idé att smyga omkring längre. "Ditt namn?" skrek hon med myndig stämma, i samma tonläge som hennes mor alltid använde mot tjänstefolket.
|
|
|
Post by vera on Aug 1, 2015 19:40:09 GMT
Han skrattade. "Jag tar tyvärr inga order, maam. Men jag säger det på egen vilja. Tenebris, men Ten är bättre. Ditt namn då, om du tar order?" Hon blängde på honom, men inte med samma intensitet. Han smilade, denna honan roade honom, trots att hon inte sagt något som var roande. Han satte sig med rak rygg och väntade på hennes var. Han hade inte bråttom.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 1, 2015 19:44:05 GMT
Hon retade sig på hans nonchalans. På hur han verkade road över något som hon inte förstod. "Inte dina i alla fall, Tenebris." Hon spottade fram orden. "Mitt namn är Duva. Oskuldsfullt, inte sant? Men jag har slitit upp strupar på många vargar, och om du försöker något, så även din."
|
|
|
Post by vera on Aug 1, 2015 19:51:44 GMT
Han fann det kul. Han var någon decimeter mindre än honom, kanske mer, och ändå kaxade hon som en kunglighet. "Mycket oskuldsfullt. Vilken del av stupen skulle du välja? Pulsådern eller strupen?" Han hade slagit av charmen, den hade uppenbart ingen bra funktion. Han fann istället honan som en intressant individ. Han såg på hennes honungsgula ögon, som borrade sig in i hans. Han kände hur hon gick igenom honom. Han slappnade av och sniffade i luften. Jodå, nog var det en högt rankad madam som stod framför honom.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 1, 2015 19:58:48 GMT
"Pulsådern först", sa hon och låtsades tänka efter. "Sedan, medan blodet pumpar ur dig, krossar jag strupen till tusen bitar. Det blir nog fint. Men du ligger ju förstås stendöd och ser ingenting." Hon märkte att han vädrade, tog reda på information om henne. "Jodå, prinsessor kan döda", konstaterade hon. "Brutalt till och med. Men hur är det med dig? Hur skulle herr Tenebris, milord..." Hon bugade sig föraktfullt. Utan att bryta ögonkontakten förstås. "Hur skulle lord Tenebris döda mig?"
|
|
|
Post by vera on Aug 1, 2015 20:03:45 GMT
"Brutalt förstås. Men jag skulle hellre sikta på strupen först. Jag finner inget kul i långsamma dödar. Men om du föredrar dem, prinsessan, så kan jag rekommendera magen först." Han smilade, och han såg hur hon gjorde ett tappert försök att trycka ner mungiporna. Munnen blev till ett spänt sträck och han väntade på hennes nästa drag. Nu var han dock säker. Hon skulle inte slita halsen av honom.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 1, 2015 20:15:58 GMT
"Jag gillar ditt sätt att tänka", sa hon. "Förutom det där om snabba döenden. Vad är det för kul om man inte hinner se offrets ångest? Om smärtan och rädslan går dig förbi? Kalla mig barbarisk, för det är det jag är." Hon väntade för att se hans reaktion. Han var decimetern högre än henne och troligtvis äldre också. Men Duva hade bara sett rädsla i offrens ögon, närmre än så hade hon aldrig kommit. För henne var rädsla förbehållet de svaga, de som snart skulle dö.
|
|
|
Post by vera on Aug 1, 2015 20:20:00 GMT
Han såg in i hennes ögon, han kände lugnet sprida sig, så han lade sig ner. "Meningen med att döda för mig, är att det är ett uppenbart hot mot det man dödar för. Jag får inget ut av rädslan, och visar den aldrig själv." Han visste inte varför han sagt det sista. Det var dumt gjort. Han stack ner nosen i snön och fnös. Han behöll ögonkontakten. Hon satte sig ner. Nu hade han triggat ett samtal med någon som fick honom att säga saker om sig själv som han inte gillade. Duktigt Ten, duktigt!
|
|
|
Post by Cashew on Aug 1, 2015 20:28:22 GMT
"Rädsla är för mig blott ett uttryck i andras ansikten", sa hon kallt. "Rädsla är förbehållet de svaga. Rädsla är min främling som jag aldrig har träffat. Så kom inte till mig och prata om rädsla, för det vet du ingenting om. Du som dödar för ett hot!" fnös hon och satte sig ner. Snön började falla och lyste i månskenet vitare än elfenben. Hon kände inte de kalla flingorna landa i pälsen. Vissa sa att snöflingorna var stjärnstoft, men det trodde hon inte ett ögonblick på.
|
|
|
Post by vera on Aug 1, 2015 20:33:04 GMT
"Så du väljer att kalla dig själv ett hot, eller är det bara jag som inräknas i du? Du verkar ganska hotfull själv, inte precis som om du är bered att somna." Hon såg på honom. Nu hade värderingen börjat. Nu fick han välja sina ord väl. Han använde det enda vapen han hade i en sådan situation. Han började bedöma henne. Rädslan blänkte till en sekund i hennes ögon innan det försvann. Han hade gjort henne till offer.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 1, 2015 20:40:48 GMT
Hon såg den dömande blicken som varje jägare använde. Även hon själv. "Jag är inget offer", sa hon som om hon läst hans tankar. "Jag är inget byte. Mina tänder skär genom din hals innan du vet ordet av så våga inte kalla mig byte!" Meningen stegrades och det sista ordet ekade över bergen. Hon skällde till och blottade tänderna som för att betona sina ord.
|
|
|
Post by vera on Aug 1, 2015 20:47:20 GMT
Han skrattade. Hon hade definitivt blottat sig med sin gälla röst, och hon var arg över det. Riktigt arg. "Du verkar inte så oskuldsfull som ditt namn antyder. Vad har fört dig på andra spår?" Han reste sig och sänkte hakan så att han hade en rak inblick i hennes ögon. "Eller är det min storlek som skrämmer dig?" Nu var han allvarlig. Rädslan var långt borta, detta var han van vid och han lät inte en droppe sippra igenom hans hårda mur. Han byggde på från insidan, och hon hackade på utsidan. Men han visste att han hade ett försprång, hon hade fullt upp med att bygga sin egen mur starkare. Hon blängde upp på honom. Hans sätt att sänka hakan insåg han hade irriterat henne. Han stod säkert kvar. Han visste att hon inte skulle attackera. Det var en oskriven lag att den dräpare som dräpte utan anledning var feg. Och ännu hade han inte brytt mot någon av hennes regler, och inte heller satt egna.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 1, 2015 20:56:54 GMT
Hon reste sig och gick närmare honom. Hon kokade av återhållen ilska. Sakta, på lätta tassar, gick hon mot honom och tittade upp på honom. "Inbilla dig vad du vill", väste hon mellan sammanbitna tänder, "tänk vad du så önskar. Men jag är inte rädd för dig, jag räds inte ditt äckligt nonchalanta sätt att behandla mig eller din storlek, och det är äckligt av dig att dra nytta av den. Du äcklar mig." Med den slutklämmen vände hon honom ryggen och satte av i galopp över nysnön. Hon var inte att leka med när hon tappade humöret om vissa dagar överraskade hon till och med sig själv. Som idag. Men på något märkligt sätt önskade hon att han skulle följa efter henne.
|
|
|
Post by vera on Aug 1, 2015 21:00:29 GMT
Han satte skrattande efter henne. Hans stora språng tog ikapp på hennes och snart sprang han jämsides med henne. "Okej, vad är du rädd för då? Alla är rädda för något. Eller har prinsessor speciella superkrafter?" Hon såg ut att tänka en stund på saken. Sedan fnös hon. Han harklade sig. Han hade inte svårt att följa med henne, funderade till och med på att öka tempot lite, men bestämde sig för att inte tävla med henne. Hans rygg var öppen och muren var inte rund.
|
|
|
Post by Cashew on Aug 1, 2015 21:12:12 GMT
"Låt säga att det är så för en stund", svarade hon slugt. "Tenebris då? Min höga lord Tenebris. Alla har rädslor, inte sant?" Hon drev med honom för att vinna tid. Hon räddes varken renarnas horn eller vargarnas tänder. Inte vintrarnas kyla eller somrarnas hetta. Hon var rädd för en enda sak i hela vida världen, och det tänkte hon inte berätta än. Först ville hon höra Tenebris bekänna sina svagheter.
|
|
|
Post by vera on Aug 1, 2015 21:19:10 GMT
"Lord Tenebris stämmer inte. Jag är bara Tenebris. Mina rädslor går ut över allt jag gör, jag trodde du märkt dem? Jag är rädd för alla. Inte dina tänder och inte dina klor, men jag har aldrig blottat mig själv som nu." Han morrade hest, nu var inte längre dum, han var korkad! "Nu prinsessan Duva. Nu är du gott och väl skyldig mig en rädsla."
|
|
|
Post by Cashew on Aug 1, 2015 21:25:43 GMT
Jaså. Det var så det låg till. Nu var det hennes tur. "Jag är rädd för att bli sviken. För att bli förbisedd, bortgjord, satt i andra hand, krossad - kalla det vad du vill. Jag tyr mig inte till någon därför att alla levande hjärtan kan krossa ett annat." Sådär ja, ut med det bara. Nu visste han. Hon såg sin lya ett stycke bort och kröp in. Visste inte om Tenebris följde efter eller inte. Av någon anledning ville hon inte vara ensam ikväll.
|
|
|
Post by vera on Aug 1, 2015 21:30:39 GMT
Tenebris trasslade ett tag. Ingången var definitivt inte avsedd för jättar som han. "Så det är därför du snäste av mig? Eller försökte i alla fall. Oroa dig inte, du är inte den första som misslyckats." Han blinkade med ena ögat. Han visste om hur envis han var och hur irriterande han kunde vara, men också att det inte var många som satte sig på tvären. "Om min storlek inte skrämmer dig, varför at din ingång så liten?"
|
|