|
Post by Cashew on Sept 10, 2015 12:51:39 GMT
"Visst." Duva ryckte på axlarna och vände tillbaka in i lyan. Ärligt talat tvekade även hon inför att döda en valp. Nog för att hon avskydde Linnaea. Men man väljer ju inte sin familj. Det var knappast valparnas fel att modern förstört så mycket för dem. "Men kommer hon hit igen, åker hon på stryk", tillade Duva.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 16:11:29 GMT
"Skojar du?" Sa han med ett flin och sträckte på sig. "Hon ska gå på glas för att jag inte ska ta hennes valpar." Sa han samtidigt som han satte fart och sprang ut i den vita pudersnön som fanns några meter från lyan.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 17:33:02 GMT
Duva rusade efter honom ut i snön. Den kittlade hennes tassar och fick henne att skratta, flög upp i ansiktet på henne och dansade om pälsen när hon ruskade på sig. Duva hade alltid tyckt om snö, men i Umbra Silva var vintern inte mycket att skryta om. Då var vintern i Mystic Mountains betydligt vitare. Duva brottade ner Tenebris och spottade när han lekfullt skvätte snö i ansiktet på henne. Hon undslapp sig ett befriat skratt.
|
|
|
Post by vera on Sept 14, 2015 15:19:10 GMT
Han kämpade milt där han låg på rygg i snön, gjorde sitt bästa för att inte begravas. "Ur vägen tant Fågel!" Ropade han och kastade henne av sig, flög på henne. "Förlåt, miss Fågel menade jag förstås!"
|
|
|
Post by Cashew on Sept 14, 2015 16:56:26 GMT
"Tack, det låter bättre!" utbrast Duva och skrattade. Leken tröttade ut henne och då var det skönt att tassa in i lyan, sno åt sig ett stycke kött ur matförrådet och lägga sig att tugga på det i lugn och ro. Tenebris kom in och lade sig bredvid henne sedan han också tagit en köttbit. Det var inga stora stycken, men de sparade mycket kvar. Det fick ju inte ta slut så här i vintertider.
|
|
|
Post by vera on Sept 20, 2015 19:57:02 GMT
Han tuggade förnöjt på sin köttbit, filosoferade om framtiden. "Jag fick en ide. En dum en, men värd att tänka på." Han log och reste sig, ställde sig framför Duva. "Vi sticker härifrån ett tag, är i ett annat område för några veckor. Tiden läker alla sår."
|
|
|
Post by Cashew on Sept 20, 2015 20:19:03 GMT
Duva reste sig även hon upp och mötte Tenebris blick. Det skulle kunna funka. Inget talade i alla fall emot dem. Förutom... "Wizzla då? Ska vi lämna henne eller hänger hon på?" "Bäst att fråga henne själv", tyckte Tenebris och träffade på Wizzla utanför lyan.
|
|
|
Post by alehajo on Sept 27, 2015 12:17:19 GMT
Wizzla såg storögt på de andra. De tänkte dra. Lämna Mystic Mountains. Och nu frågade de om hon ville följa med. Wizzla tänkte på Duva och Tenebris. Hur stor världen var. Men hon var född i Mystic Mountains, det här var hennes liv. Det fanns inget annat. Hon var anpassad till bergen. Hon såg på de andra igen. Skakade svagt på huvudet. "Nej", sa hon tyst. "Jag stannar".
|
|
|
Post by alehajo on Sept 27, 2015 12:23:07 GMT
Lila såg på den stora varghanen. Det var nåt speciellt med honom. Linnaea verkade mycket mer öppen än med andra. Lila riktade sin uppmärksamhet mot dem igen. De sa något som hon inte hörde. Sedan skakade Linnaea på huvudet. Puffade till dem. "Kom", sa hon. "Nu ska ni lära er att jaga"
|
|
|
Post by Cashew on Sept 28, 2015 15:35:57 GMT
Det kändes konstigt att plötsligt vända ryggen till lyan och lämna Wizzla kvar. Trots deras något knaggliga början till relation hade Wizzla nästan blivit en lika stor del av gruppen som Duva eller Tenebris. "Okej. Nu är vi på väg!" utbrast Duva med blandade känslor.
|
|
|
Post by alehajo on Oct 24, 2015 16:03:57 GMT
Lila tassade fram genom snön. Hon hade lämnat lyan för några dagar sedan, och nu tassade hon omkring ute i snöovädret. Såklart hade hon inte lämnat lyan för gott, men med sina åtta månader som hon nu fyllt gav hon sig mer än gärna ut på strövtåg då och då. Ibland gick hon tillsammans med Towe, men oftast så gick hon själv. Men de kom alltid tillbaka till Linnaeas lya med jämna mellanrum, mest eftersom de inte hade någon annanstans att ta vägen. Ibland sov hon ute i snön eller byggde sig en provisorisk lya, men oftast gick hon hem. De båda systrarna hade faktiskt ovanligt god kontakt med varandra, men kanske berodde det på att de knappt hade någon kontakt med andra vargar. De var, i sakens benämning, lika bitchiga och kyliga utåt som sin mamma, Linnaea.
|
|